The never ending story

Ja, vad säger man...fönster, fönster, fönster...slipa, skrapa, pilla bort kitt, dra ur fönsterspik...

The never ending story, helt enkelt.

Ja, inte för att jag varit särskilt flitig de senaste veckorna. Ibland händer saker som är så mycket viktigare än gamla hus, trot eller ej. Livets bräcklighet gör sig påmint när man minst anar det och då är husrenovering och restaurering inte lika angeläget. Men, jag har iallafall fått mina ny/gamla fina fönster som ska sitta i tillbyggnadens badrum och gästrum levererade. Och liiite fönsterrenovering har jag hunnit med, ändå.

Nåväl, nu ligger iallafall en hel veckas ledighet framför mig och denna veckan ska jag ägna mesta tiden åt just...mina fönster. Har nu insett att jag måste flytta in i värmen för att sätta fart på målningen av dem också. Det blir lite väl dyrt att värma upp det gamla stallet bara för den saken skull. 

Planen är också att hitta ett gäng tegelstenar till min murstock som ska komma upp i vår, när kung Bore släppt sitt grepp och min del av landet. Jag har en del kvar från den gamla murstocken, men långt ifrån alla jag behöver. Jakten på ett härligt grangolv går också vidare. 

The same procedure as last time...

Nykittade och klara att målas.

Det blir liggande fönster i badrum och gästrum, nya karmar med gamla bågar.

En vacker, men ack så kall dag

Vaknade upp till en riktigt kall dag, ja, kall för att vara i södra Sverige iallafall. Trots att solen stiger och skickar sina varma, vackra strålar lockar dagen inte till utomhusarbete.

Däremot är dagar som dessa som gjorda för att drömma, planera, tänka, fundera och...gå igenom slöjd- och byggnadsvård Nääs kurskatalog, undra vilka kurser jag skulle behöva gå i år?

Framförallt tänker jag mig kursen: renovera järnspisar och kaminer i oktober, då kan jag renovera min egen vedspis och det hade varit väldigt, väldigt roligt. Sedan är det det där med trädgård, att fläta i pil till trädgården hade inte varit så dumt, men till min stora fasa känns det som om den får stå tillbaka något i år, snyft. 

Jag funderar även på  det där med lerklining. Är dock lite ambivalent. Torpet var inte lerklinat, men jag tror att det hade passat väldigt bra i rummet iallfall. Jag har klurat och funderat en del på hur jag ska lösa innerväggarna annars. Läste i Gård&Torp (10/2012) att man kan sätta upp entums råspont och 6 mm boardskivor av masonit på innerväggen. Jag behöver inget för isolering på innervägg och funderar över om det går att sätta upp enbart 6 mm  masonit, hmmm. Eller, ska jag lerklina, bara för att det är roligt och bara för att det blir en vacker levande yta?!

Drömmar i vintertid...

...

...

...

...

...

...och där inne står ett litet torp idag...

...sommarminnen...

Panel

Under vintern får man sysselsätta sig med...tja, vintersysslor. 

Det blir mest fönster för min del, skrapa, slipa, olja...då kan jag stå inne och med värmefläkt blir det ganska behaglig arbetstemperatur. När alla fönstren är klara ska jag flytta inomhus så att jag kan kitta och måla dem. Men det blir också till att ringa runt, kolla priser, blocket, beställa  material, offerter, hantverkarbesök mm. I helgen kommer en fönsterhantverkare och kollar över mina fönsterkarmar. Jag behöver en bedömning om jag klarar av att laga dem själv. Några är ganska illa däran.

 Under tiden är min pappa fullt upptagen med att plocka ner träd ur skogen som ska bli till fina panelbrädor som så småningom ska klä mitt lilla torp. Till våren ska de sågas upp och det ska bli en fröjd att skåda mitt lilla torp när de spikats på plats.

Det var ett tag sedan detta vädringsfönstret öppnades kan jag säga.

Isolering

Har varit och hämtat min hampaisolering i helgen. Två vändor blev det, trots att jag lånat grannens fina täckta släp. 

Jag hade ju hoppats på att det skulle räcka med bara en, men det gick ju bra ändå. Fick även se hur hampaodlarna går tillväga när de tar hand om grödan. En himla massa maskiner behövs för de olika momenten. Hampaväxten blir ca 3,5 meter hög och de olika delarna kan användas till olika saker. Oljan, som ska vara oerhört nyttig kallpressas ur de små fröna. Hampamjöl är väldigt proteinrikt och går att använda både i brödbaket och i smoothin efter träningen. 

Hampan jag ska isolera med är en blandning av kortfibrig och långfibrig. Tyvärr brukar priset på denna isolering vara något högre än cellulosa eftersom det inte finns så många som odlar hampa idag. Men, eftersom det är lågsäsong nu fick jag det till ett pris som är nästa lika med cellulosan. Till skillnad från cellulosan innehåller hampan inget flamskyddsmedel då det finns i växten naturligt, med andra ord: en helt naturlig produkt. Det inger en härlig känsla att en gång komma att få bo i ett hus med sådana material.

Nu ligger säckarna och väntar på att få komma ner i bottenbjälklaget.

15kg-säckarna var väldigt praktiska att stapla i kärran.

Jag fick med mig denna påsen hem, ska pröva att använda lite av det i brödbaket nästa gång.

Fönsterfasa

Tänkte påbörja reparering och restaurering av ytterligare en fönsterkarm. Började plocka isär de delar som skulle bytas ut. 

Först trodde jag att det bara handlade om överstycket och ena sidostycket, men inser nu att alla delarna behöver åtgärdas, mer eller mindre. Började med det jag trodde var lättast, den lilla, lilla tappen i mittenstycket behövde fixas till med en lite lusning (skarv). Började såga till en träbit med samma mått som tappen med min sticksåg, det gick sådär. Sågade sedan av tappen som en kil för att kunna lusa på den nya friska biten. Insåg att jag sågat snett och tänkte då: jag behöver nog min japansåg och den visste jag inte riktigt var jag hade. Jag tänkte också:  kanske behöver jag fler maskiner och verktyg för att klara detta...och då bestämde jag mig för att jag nog behövde lite tid att tänka över ett och annat så det hela slutade med att jag inte visste varken ut eller in. Jag gick helt sonika hem och eliminerade mina nya gråa istället. Det gick mycket lättare. 

Gott Nytt År säger jag bara!

Tappen är den mörka toppen på mittstycket.

Här syns den bättre, den lilla delen som stucker upp, ovanför överstycket.

Fler sidor som behöver åtgärdas, kanske av en fönsterhantverkare...?!?

Historiskt julbord

Julbord med jobbet var bokat på Tofta herrgård i år. Och vilken tur jag hade, äntligen fick jag sitta i rummet med de broderade tapeterna. Vilken fröjd!

Tofta herrgård ligger i Lycke, Kärna strax utanför Kungälv och herrgården var från början den lön som lagmannen i Bohuslän fick och gården finns omnämnd från någon gång på 1400-talet.

Under 1600-talet fick gården en militär funktion för dragoner i Bohuslän. Herrgårdens storhetstid var då "sillen gick till", under senare delen av 1700-talet. Då byggdes även herrgården på med en våning i karolinerstil samtidigt som flyglarna uppförs. Herrgårdens trädgård var av franskt snitt med geometriskt formade rabatter och anlagda gräsmattor.

Under 1800-talet byggs en väderkvarn till gården och ett brännvinsbränneri. Erik Adolf Hallin köper gården i början av 1900-talet och inreder herrgården i nationalromantisk stil och då kommer möbler i rokoko in i huset och väggarna tapetseras med broderade linnetapeter i pastellfärgad blekingesöm (källa:Tofta herrgård).

God Jul!

Smidda krokar

Under marknadsdagen var smederna i full färd att smida medans järnet var varmt inne i den fina smedjan. Tänk vad glad jag blev när de efter den långa dagen kom med en handfull nysmidda krokar till mig och mitt torp. 

Tusen tack för den tidiga julklappen!

Decemberbestyr

Ja, nu var det länge sedan jag skriv någonting här på bloggen. Jag har haft fullt upp med annat än husbygge. Lite omväxling förnöjer kanske man kan säga. Det jag har ägnat mig åt är att tillsammans med traktens surdegsbagerska anordna en adventsmarknad i vår vackra hembygdsgård.

När planerna och förarbetet var som mest intensivt stod regnet som spön i backen. Vi bad till högre makter om en frostig dag, med solsken och lite tjäle i backen, men vi trodde knappt på att det skulle bli så själva. Men så kom dagen för marknaden och frosten hade lagt ett skimmer över hela området, marken tålde både fötter och bilar och solen steg sakta på himlen. Jisses, våra böner blev hörda denna första advent.

Ett tjugotal lokala hantverkare sålde sina varor och produkter, det var allt från egenproducerad honung, marsipan och silversmycken till tovade tomtar och vackra kransar. Vi bakade tunnbröd i ugnen och glöggen gick som smör i solsken. Vilken dag! Det kom så mycket folk att vi inte kunde tro det var sant.

Överskottet skänks till Stadsmissionen nu till jul och det känns så skönt att få lov att bidra till någonting gott för dem som behöver det allra bäst. Och inte bara det, vi har även bidragit till att visa upp vår vackra hembygdsgård, vars byggnader flyttats från oilka delar av trakten till den plats där de idag ligger. Vi har även bidragit till att unga människor engagerat sig i hembygden och även till att en hel del människor nu vet var gården ligger. Jag hoppas dessa människor kommer tillbaka vid framtida evenemang.

Ett år har gått

För ett år sedan höll jag som bäst på att plocka ner mitt hus i Ucklum. Foder för foder, golvbräda för golvbräda, stock för stock...

Det hängde på håret att det skulle gå. Hittade till slut underbara människor som kunde hjälpa mig att få ner huset, trots det risiga läget. Jag började nedplockningen själv ett par helger, fick behövlig hjälp av släkt och kollegor. När hantverkarna kom gick det fortare, men dagarna är korta i november. Jag vet att jag önskade det hade varit mitt i sommaren så att jag hade kunnat hålla på till tio utan problem. En utav de sista dagarna stod jag i bygglampornas sken, med hårfönen i ena handen och färgburken i den andra och försökte få ner bokstav och nummer på grundstenarna. 

Nu är huset uppe och det är dags att sätta tillbaka alla delar igen, golvbräda för golvbräda, foder för foder...

Kofoten är fortfarande mitt favoritredskap, funkar där inget annat funkar.

Se bara här.

Det händer igen...

När jag gick min kurs, i Växjö, var vi på några exkursioner. Den sista var i själva Växjö stad. 

Vi kom efter en stunds promenad fram till Skolgatan 3 och tvåvåningshuset som kallas "Det Tusenåriga Riket". En unik och mycket välbevarad 1800-talsmiljö i centrala Växjö som byggdes direkt efter den stora branden. Huset består av ett tiotal små lägenheter, i gårdshuset finns utedass, stall och förråd. Det Tusenåriga Riket är en byggnad som ger en bra bild av hur stora dela av Växjö stad såg ut på 1800-talet, när staden fortfarande kunde ståta med att vara Sveriges främsta exempel på empirstad.

I huset bodde under sekelskiftet ett antal äldre kvinnor vars sammanlagda ålder vid den tiden skulle ha varit just tusen år, därav namnet. Från mitten av 50-talet till mitten av 70-talet pågick den stora saneringen då de flesta gamla hus förstördes i Växjö. Det tusenåriga Riket är i stort sett den enda byggnad av detta slag som finns kvar i staden. Läs eller lyssna på P4:s inslag här.

Nu, i veckan har politikerna i Växjö beslutat om att ge den nya fastighetsägaren rivningslov. Det är ta mig tusan skam på torra land! Vad i hela fridens namn finns det överhuvudtaget inskrivna bevarandeparagrafer i PBL när dessa inte följs alls?

Rent spontant känner jag...ja, men mejla politikerna i Växjö vetja!