fredag 27 juli 2018

Det ständiga målandet i sommarhettan





Färgen torkar långsamt i den heta sommaren. Åtminstone den på verandan.

Men igår kväll fick fodren en sista dans med penseln. Nu kan jag snart gå över panel och fönster en gång till och sen...sen ska jag bygga den lilla förvaringslådan, tillika sitt- och liggplats som ska förgylla tillvaron, både för mig och min veranda. En fast bänk, som en kökssoffa där jag kan förvara ved, sittdynor mm i och där jag kan ligga och läsa tidningen eller bara njuta av tillvaron. Jag tor att det kommer bli lite av en favoritplats. 

Taket i vardagsrummet är troligtvis färdigmålat, sånär som på tre pärlspontslängder.  Det är nog inte riktigt 100% torrt, men det ser bra ut (efter bara två strykningar! om vi bortser från grundfärgen då vill säga) Den vita färgen tog slut och då färgen även var slut i butiken förra veckan var det bara att bege sig dit och införskaffa en ny igår. 

Har också funderat ut vilken färgsättning fönstren i vardagsrummet ska få. Det blir en kombo av den ljust, ljust gula takfärgen i samklang med vit bruten med grön umbra. Spännande att se hur det blir. 



Min egen färgbrytning: 2 kg titan/zink och 100g sandgul. Till tak, foder och smygar.


Taket ser fint ut efter bara två strykningar.

Lite gamla taklister som återanvänds, satt i torpet innan nedplockningen.

Jag har naturligtvis även tagit hand om mina odlingar i värmen: vattning och skörd, mest var dag. 

Och så upptäckte jag att björnbären var mogen...så det fick bli lite härlig björnbärssylt med en touch av calvados.


Verandan, denna veranda...känns som att den aldrig blir klar. Dörren stängd för att hålla den dallrande hetta ute.



Årets hetaste dag?




Vidöppet hela natten för att få in kall luft och så stänger jag alla dörrar och fönster när temperaturen stiger på förmiddagen. Det där med öppna dörrar på nätterna gör ju även katterna glada. Då kan de ju gå in och ut precis som de vill. Och det bästa av allt, matte slipper gå upp tidigt, tidigt för att släppa ut. 


Så, idag passade jag på att fortsätta arbetet i vardagsrummet. Jag har täckt skarvarna mellan masonitskivor som spikades upp för två år sedan (ehh...jo just det). Först en uppblött remsa av sådant där inslagspapper man använde mycket av förr. Den första remsan något smalare än den sista, breda, som sedan limmas över. Allt för att stockar och/eller masonitskivorna ska kunna röra sig utan att tapeten spricker. Fiffigt va!

Har lite annat pyssel kvar innan arbetsdagen är till ända: måla klart den sista biten av taket och slipa och kitta foder samt smygar och förhoppningsvis hinner jag även måla dem. 

Men så var det det där med värmen...hur varmt blev det nu då? Utetemperaturen låg på 33-34 grader mitt på dagen. Det var som att gå in i en vägg. Innetemperatur, i den delen jag stängde till i tid 21 grader tills jag började laga mat...kokade potatis och stekte lite av varje i panna. Därefter steg temperaturen så det det blev 23-24 grader i hela huset. Och när jag tyckte det blev för varmt gick jag ut en liten stund...och när jag kom tillbaka in så var det svalt och skönt igen :)




Innan jag spikade upp masonitskivorna blötte jag dem så de svällde. Sedan spikade jag upp dem kloss an. Den lilla springan uppstod när masoniten torkat och utgör alltså det utrymme för materialet att röra sig. 



Pappersremsor som ska klistras upp över skarvarna.
Blötlagda, lite smalare pappersremsor som ska upp först,

Sådär ja. på plats. 

tisdag 17 juli 2018

Ett år senare


Oj då, ser att det gått ett helt år, nästan exakt, sedan jag skrev sist. Och skäl finns för det. Det har dessvärre inte hänt så hemskt mycket sedan förra sommaren. Har i längre perioder inte haft ork eller energi kvar att lägga på torpet. Det är annat som har tagit kraften, energin och ibland också glädjen. 

Men nu är det semester igen, och jag har kommit igång så smått. Verandan blev inte helt klar förra året så tanken är att få till den i år istället. Drömmer fortfarande om att sitta där med ett glas vin och titta ut över nejden. Njuta av mitt fina hem, gärna i sällskap av någon jag tycker om, en kär vän eller så. Och då är det väl dags att sätta igång nu då eftersom den nejden inte finns kvar så hemskt länge till...

Planen var ju också att det sista rummet på nedervåningen, vardagsrummet skulle stå klart förra året, men det har stått orört så när som på den numera limmålade murstocken då. 

Har målat verandas foder och smygar med den där hastingsgrå kulören jag förälskat mig så i. Den som kräver åtskilliga strykningar innan hen är nöjd. Men snart så...

Idag var det dags för taket i vardagsrummet och den lilla hallen mellan verandan, vardagsrummet, köket och trappan upp till övervåningen. Jag blandade en ny kulör, tänkte att den sandgula färgen, som jag har i hallen och i verandan, skulle passa bra att bryta den vita med då tapeten som ska upp i vardagsrummet går i samma färgskala. 

Men allt går så långsamt och just nu är det väl mest värmen som bidrar till långsamheten, men även annat. Livet står lite på paus, och jag med det. Ibland är återhämtning viktigare än någonting annat. Och så får det vara. Och så är det.

Ottossons titan/zink blandad med en skvätt sandgul till taket i vardagsrummet.

Ny kulör, ny pensel. Lyx.