Limfärg

Har länge funderat över vilken slags färg jag ska måla murstocken med. Valet föll till slut på limfärg. Har varit lite nyfiken på andra typer av färger än linoljefärg och äggoljetempera, så det passade ju bra.

Jag har ju förstått att det inte är helt lätt att måla med just limfärg. Att blanda den var inte heller särskilt lätt må jag säga. Trots att jag gjorde enligt konstens (läs Skansens recept) alla regler så blev det ju klumpar i, både i kritvattnet och i limmet.

Men, men...jag silade ner allt i en bytta och rörde om ordentligt och allt såg bra ut. Sedan blev såklart färgen ståendes. Hann inte med just målandet nu när färgen äntligen var klar. Efter några daga inser jag att jag måste måla, och det nu. Annars kan jag lika gärna slänga färgen.

Det får bära eller brista. Jag börjar måla och det blir flammigt, färgen sugs upp direkt i leran i murstocken och jag inser att det här kommer sluta i katastrof. Jag kämpar på och det går trögt, det blir dessutom bara värre och värre ju mer jag penslar och stryker. Ångesten kommer krypande. Till slut känner jag mig klar. Eller, jag menar; så klar en kan bli som amatörmålare av limfärg.

Lämnar ödesplatsen och går och lägger mig. När jag dagen efter går upp på vinden för att inspektera förödelsen inser jag att det minsann inte ser så jättetokigt ut iallfall. Jag hoppas denna färg ska målas i flera omgångar, isåfall tror jag nog att det kan bli riktigt bra.

En annan fadäs kring limfärg och min murstock är att jag oljat kanterna på murstocken, för att härda och göra just dessa partier mer stryktåliga. Nu inser jag att limfärgen inte riktigt får lika mycket fäste just där. Hmmm...Nåväl, jag provmålade på vinden och får nog vänta lite innan det blir färg på murstocken på bottenvåningen.

Har nu även lyckats läsa mig till att limfärg ska man helst måla med under vår eller höst då det är kallt och fuktigt, hmmm...

Putsning och målning

Hösten börjar göra sig påmind med mängder av regn efter den varma, torra sommaren. Äppelträden dignar av frukt och naturen börjar sakteliga skifta skrud. Snart är löven på träden ett minne blott. 

Och i torpet lunkar det på i sakta mak. Övre delen av murstocken är nu putsad och klar. Där är den även struken med rå linolja för att ytan ska bli mer tålig och stå emot slitage. 

I kammarn tänder jag i kaminen och det blir en härlig kontrast till det fuktiga och gråtrista där ute. Där står jag och målar och målar och målar och målar min panel. Med innertaket på plats sprider sig värmen i rummet och stannar kvar på nedervåningen till skillnad från i vintras då värmen steg rätt upp till ingen som helst nytta.

Det där målandet drar ut på tiden eftersom det är svårt med plats. Linoljefärgen torkar långsamt och varje bräda behöver sin egen plats tills dess den är torr. Har målat klart all panel till köket nu och det är snart dags att börja måla till hall, trapphus och veranda. Funderar över vilket färgval jag ska göra där. Fortsätta med grön eller byta till grått. Ständigt dessa val...och dess kval.

Trevlig helg!

Är så nöjd med valet av denna vackra gladiolus som också doftar helt ljuvligt.

Har nu även gått över till att blanda schellacken själv. Enkelt och praktiskt.

Murstocken på övervåningen är putsad, oljad och nästan klar.

Murstocken snart klar

Sådär ja, nu är murstocken klinad och väntar på att torka innan det är dags för den sista putsen. Äntligen!

I måndags var det dags. Leran jag lagt i blöt blandades med sand och hampaisolering och sedan började kliningsarbetet. Ja, jag var tyvärr inte med, men när jag kom hem såg min murstock helt annorlunda ut.

I helgen som gått tänkte jag börja lägga in golv i köket, det golv som skulle lagts redan i våras, men som ännu inte kommit på plats. Vilken idiot jag är...köper nertorkat golv och låter det ligga och bli fuktigt innan jag lägger det. Nåväl, allt blir ju inte riktigt som en tänkt sig. Men, inte heller blev det av denna helg. Leran som torkar inne i huset lämnar ifrån sig så mycket fukt att jag faktiskt inte vågade, vet inte om det var rätt eller fel tänkt, men så blev det iallafall.

Så i helgen ägnade jag mig istället åt en hel del trädgårdsvård, men även lite byggnadsvård, fast på annat vis. Jag har drevat ett fönster, städat, lagat och målat två fönsterbågar och så fick jag hämta släggan för att slå ihop en mellanvägg som är gjord i resvirke, stående timmer. Dessutom var det så fint höstväder att jag öppnat skorstenspipan och vädrat skorstenen för att leran ska få lite hjälp på traven och för att fukten i huset skulle kunna ta sig ut.

Snart är även skorstenen klar.

Ur led är tiden då jordgubbarna mognar i oktober månad.

Under arbete.

Köket.

Här ska vedspisen stå, den gamla Vestan.

Takkaos...igen!

Murstocken vädras i det underbara höstvädret.

De allra sista ytterbågarna är snart klara och så även de sista fönsterkarmarna,
som är på lagning.

Murstocken ska borstas varje dag för att inte mögelsporer ska få fäste. Mitt hus är som en baby.

Eldfast isolering...enda stället i huset med glasfiberisolering.

Tyvärr får inte den tänkta pelletskaminen plats mellan kolonnerna. Därför letar jag med ljus och lykta
efter en smalare och högre variant, som dessutom ska vara snygg. Verkar vara omöjligt.

På vinden ser murstocken ut så här.

Den eviga murstocken

Sådär ja, i veckan fick jag besked om att den upptagne mannen som ska putsa min murstock kommer på måndag. Äntligen! Inte en dag för tidigt. Jisses vilken tid det tar att få klart den.

Och, i veckan öppnades taket för murstockens entré ut i det fria. Inte en dag för tidigt det heller om jag ska vara helt ärlig. Under veckan har jag således letat efter ett gammalt badkar, det hela slutade med att jag numera har två stycken. Tänk att det kan slumpa sig så. En god vän hade ett i sin hästhage och skulle inte använda det mer. En annan vän hade under sommaren renoverat sitt badrum och inte orkat åka till tippen med sitt: "Jag hämtar det!" utropade jag när det kom på tal.

Vad ska jag nu med dessa bakar till? Jo, först och främst till att blötlägga leran till putsen till min murstock. Varför två? Jo, för min andra plan och framtidsvision ska kunna genomföras behöver jag fler badkar. Ju fler, desto bättre kanske man kan säga då.

Planen är att så småningom skaffa lite får, kossor, hönor och kanske ett par grisar. Då behöver jag vattenämbar...och vad passar bättre än gamla badkar? Mina vänner tror att jag ska öppna spa, och vem vet...Björkebacka spa&retreat kanske vore nå´t.

Utsikten från övervåningen (där mina får en gång ska beta)

Ut i det fria

Lera i blöt

Murstocken på nedervåningen, med den gamla Vestan

Sakta, men säkert

Det är makalöst vad mycket annat det blev att göra än att bygga hus efter sommaren. Jag kan inte förstå att det blivit så mycket som kommit emellan...ja, mest annat trevligt alltså. Men, några timmar har det trots allt blivit. 

Den eviga murstocken, den som skulle varit klar i våras..., den växer på höjden iallafall. Detta är ju ett utav de jobb jag har lejt bort till andra. Nu har den nått takhöjd och snart hoppas jag att jag får se skorstenen sticka upp, över taket. Dessutom har muraren murat in mina fina stenfotsventiler jag köpte för snart ett år sedan. Oj vad små de ser ut i den höga stenfoten, men det rättar nog till sig när jag fått fyllt igen det djupa diket runt huset får vi hoppas.

Den lilla tid jag ändå lagt ner på torpet denna sensommar/höst har gjort att jag fått klart ytterligare en ytterbåge, jag har rensat klart all tegelsten (äntligen!), jag har även satt in de övriga fönsterbågarna och innan dess kokat och rengjort alla beslagen samt borrat ur och pluggat igen de gamla skruvhålen i både bågar och karmar. Det mest underliga med beslagen är att jag inte får ihop det...jag har alldeles för många beslag utan gångjärnspigg och nästan inga med. Hmmm, förstår inte hur det gått till?!

De breda panelbrädorna är i det närmaste på plats, stenfoten sticker ut lite för mycket på ett ställe och jag får inte bort tillräckligt med sten för att få brädorna att passa, så där saknas en panelbräda och en knutbräda.

Lock har jag spikat under fönstren. Innan jag fortsätter med övriga lock måste jag lösa frågan hur jag ska låta mötet mellan tak och fasad se ut. Behöver även beställa brädor till det då jag inte har tillräckligt långa på lager.

Murstocken går snart genom taket och ut i det fria.

Gångjärn med piggar saknas det en del.

Äntligen sista fönstret på plats där det har regnat in.

Men det sitter lite skevt, undra om det räcker med mutter och att rikta gångjärnet...

Nåja, det värsta regnet är nu hejdat.

Stenfotsventilerna kom på plats i veckan som gick.

Sådär ja, nu ska bara de sista fönstret lappas ihop och sättas in.

Hmmmm

Jodå, domen lyder: Pålning! Men jag tror inte sista ordet är sagt än...

Hur i hela fridens namn kan ett litet hus som mitt behöva pålas? Nu har min fantastiske hjälpande hand, Mr S, tagit över rodret. Själv håller jag på att bli galen på konstruktören. Skriker rätt ut när jag lagt på luren efter femtioelfte samtalet. Tar djupa andetag för att behålla lugnet under samtalet. "Vet du hur bred dina grund är?" Jag svarar att jag inte vet, men kan gå ut och mäta. "En är trettio, en är trettiofem, en annan är..." svarar jag efter varje uppmätt sten som ligger i en hög här utanför. "Men det går ju inte, den måste iallafall vara en fyrtio, femtio cm bred", säger konstruktören och fortsätter: "ditt hus kan omöjligt stå på en så tunn grund" Då är jag nära att ge upp..."Vad menar du? Huset har ju stått på just den grunden i snart hundra år, vad är problemet?" Hallllåååååå!!! Hjälp mig innan jag exploderar! Det är då det är dags för ett djupt andetag innan jag berättar hur en timmerstommes grund fungerar, och så har gjort i många hundra år.

Diskuterade även murstockens vikt, skulle lämna uppgifter jag en gång tidigare redan överlämnat...sic! Exakta placeringen på murstocken..."jaha, jag ser på ritningen här, är det det svarta som är murstocken..." Till slut gav jag honom numret till min enastående Mr S. När han senare på kvällen ringde upp mig så var hans kommentar "de verkar allt rätt nervösa de där du". Ja, helt rätt, så nervösa att ta på sig ett ansvar och gömmer sig bakom geoteknikerna, mig, ritningen...Min stilla undran är vad det tar betalt för den nervositeten...jag hade klarat mig väldigt bra utan den känner jag nu!

Nåväl, Mr S sade också: "jag ringer dem imorgon och förhandlar bort pålning, kanske att vi måste föreslå att skippa stenfoten, om det är den som är problemet." Där står jag nu, grävaren sätter igång imorgon, den som lever får se...och i samma ögonblick jag skrev det där sista dundrade vattenkillarna in på gårdsplanen...så nu får jag väl vatten också...frågan är hur långt det är till berg? Som sagt, den som lever får se! De sätter igång på måndag.

Stenfotens vara eller inte vara...?!

Vatten på tomten...kanske ska be slagrutekvinnan att komma ut...