På väg upp...

Denna veckan har gått åt till att färdigställa stenfoten, kalkbruket brände långsamt så det tog lite tid och hantverkarna tog en dag ledigt, men i torsdags började stockarna läggas på.

Min första lediga fredag var jag på plats vid mitt lilla torp. Det var ett letande efter stockar, stockar med märkning som satte myror i huvudet på oss, utbytta stockar som skulle anpassas till de gamla. Så det var lite pill. Vi borrade upp dymlingshål, tillverkade nya dymlingar, drevade och fick några stockar på plats. I veckan som kommer ska stockarna upp, en efter en. Det är bara att hålla tummarna för att vädergudarna ska stå på min sida.

Dymling på plats, bara att slå i.

Norrväggen har kommit högst, detta ska bli innevägg mellan kök och badrum. 

C2 letade jag efter länge. Lycka är när man får utropa: "Här är DEN!"

B-väggen ligger på hjärtmuren.På andra sidan av hjärtmuren kommer så småningom en jordkällare att installeras.

Nu kommer stockhögen minska och väggarna växa för varje dag.

Grunden

Nu har jag kommit så långt att det är dags att lägga på den gamla stenfoten uppepå sulan som nu är klar. 

I måndags satte vi igång med att försöka lokalisera alla grundstenarna. De stenar som legat ovan marknivå är numrerade, varje sida på huset har en bokstav från A-D och varje sten har ett nummer. Utöver dessa stenar finns en mängd andra stenar som varit det gamla husets källare. Dessa stenar är vitmålade. Eftersom huset ska få en tillbyggnad är det väldigt bra med mycket sten, men varje sten är väldigt tung och inte helt lätt att manövrera. Med hjälp av huggarvagn, ritning över stenarna och dess placering på huset satte vi igång att utforska stenhögen. Efter åtta timmar var stenhögen nästan ett minne blott. De flesta stenarna är nu utlagd på respektive sida. Nu väntar jag bara på att semestern för gubbarna ska vara överstökad, en grävmaskin och en förare till den så ska stenarna lirkas på plats ovanpå sulan.

Betongsulan

I tisdags kom så dagen för gjutning av torpets sula. Det krävdes två lass betong för att fylla formarna och nu är hela sulan färdig, bränd och klar. Idag murar killarna upp ett varv med betonghålsten för att komma upp till marknivå. På måndag börjar vi pusslet med torpets stenfot som ska ligga uppepå allt det andra, det är den delen som kommer att bli synlig. Det är nu det riktiga jobbet börjar, spännande...

Hmmmm

Jodå, domen lyder: Pålning! Men jag tror inte sista ordet är sagt än...

Hur i hela fridens namn kan ett litet hus som mitt behöva pålas? Nu har min fantastiske hjälpande hand, Mr S, tagit över rodret. Själv håller jag på att bli galen på konstruktören. Skriker rätt ut när jag lagt på luren efter femtioelfte samtalet. Tar djupa andetag för att behålla lugnet under samtalet. "Vet du hur bred dina grund är?" Jag svarar att jag inte vet, men kan gå ut och mäta. "En är trettio, en är trettiofem, en annan är..." svarar jag efter varje uppmätt sten som ligger i en hög här utanför. "Men det går ju inte, den måste iallafall vara en fyrtio, femtio cm bred", säger konstruktören och fortsätter: "ditt hus kan omöjligt stå på en så tunn grund" Då är jag nära att ge upp..."Vad menar du? Huset har ju stått på just den grunden i snart hundra år, vad är problemet?" Hallllåååååå!!! Hjälp mig innan jag exploderar! Det är då det är dags för ett djupt andetag innan jag berättar hur en timmerstommes grund fungerar, och så har gjort i många hundra år.

Diskuterade även murstockens vikt, skulle lämna uppgifter jag en gång tidigare redan överlämnat...sic! Exakta placeringen på murstocken..."jaha, jag ser på ritningen här, är det det svarta som är murstocken..." Till slut gav jag honom numret till min enastående Mr S. När han senare på kvällen ringde upp mig så var hans kommentar "de verkar allt rätt nervösa de där du". Ja, helt rätt, så nervösa att ta på sig ett ansvar och gömmer sig bakom geoteknikerna, mig, ritningen...Min stilla undran är vad det tar betalt för den nervositeten...jag hade klarat mig väldigt bra utan den känner jag nu!

Nåväl, Mr S sade också: "jag ringer dem imorgon och förhandlar bort pålning, kanske att vi måste föreslå att skippa stenfoten, om det är den som är problemet." Där står jag nu, grävaren sätter igång imorgon, den som lever får se...och i samma ögonblick jag skrev det där sista dundrade vattenkillarna in på gårdsplanen...så nu får jag väl vatten också...frågan är hur långt det är till berg? Som sagt, den som lever får se! De sätter igång på måndag.

Stenfotens vara eller inte vara...?!

Vatten på tomten...kanske ska be slagrutekvinnan att komma ut...