Avlopp

Sådär ja. Nu är avloppshistorien klar. Inte för att jag fick det precis som jag ville, men markentreprenören var beställd och jag fick en ok lösning från avloppsåterförsäljaren, en lösning som miljöenheten godkände. Jag har nu grävt ner en FANN 906 med Bio-drän samt en urintank.

Lösningen blev naturligtvis betydligt dyrare än tänkt. Dessutom får jag/vi aldrig veta om "min" lösning är fullt fungerande, vilket jag i och för sig fortfarande tror. Trist att bo i en kommun full av bakåtsträvare. Ännu tristare att när det väl finns en frisk fläkt med sunt förnuft som faktiskt tror på alternativa lösningar så ska denne stoppas av trötta gubbar som suttit på sitt kontor alldeles för länge och som inte är ett dugg intresserad av framtiden, kretslopp eller annat klokt. Ja, det är min teori. 

Det som är tristas är att kommunen själv tillåter att gamla (uttjänta!?) reningsverk återanvänds på ny plats, och att det godkänner att det används tillsammans med en gammal markbädd. Det avlopp som ska renas kommer från en kommunal skola i kommunen. Kungälvs kommun lovade dessutom att det skulle tas en massa prover på det "renade" vattnet (i vissa fall fanns det visst pengar och intresse av provtagningar!) i denna anläggning, men mig veterligen finns inga testresultat att ta del av. För det är väl ändå offentlig handling (!?). Eller smygs det med testresultaten? Och jag kan ju bara nämna att det var inte igår denna anläggning grävdes ner på den nya platsen.

Utifrån detta kan jag krasst konstatera att det är väldigt lätt att ställa orimliga krav på privatpersoner, samtidigt som det är väldigt lätt att se mellan fingrarna när det gäller den egna verksamheten. Det är ta mig tusan ruttet!

Urintank och BDT-tank på plats, snart är även Bio-drän på plats.

Så här tillplattat ser det ut efter att grävmaskinen gjort sitt.
Längtar efter våren när jag ska sätta tänderna i trädgården.

Stentrappan jag köpte av grannen är på plats. Och vallgraven är ett minne blott.

En liten mur som delar av gårdsplan och uteplats.
Här kommer gräset vaja, stenpartiväxter frodas och kaprifolen klänga.

Mellan tankarna som sticker upp har jag redan lagt ner över 200 lökar.
Tänker att det även finns plats för lite bärbuskar i ängsgräset jag ska så till våren.

Det finns mycket plats att planera just nu. Små gångar, färgkombinationer, buskar,
fruktträd, perenner, sommarblommor, kryddland...

Avslag igen

Fick ett tjockt härligt brev från miljöenheten i torsdags. Avslag igen med bifogade domar som tydligen hade med mig att göra...

Jag blir så fruktansvärt trött! Hur kan någonting som såg så ljust ut i juni vara så beckmörkt i oktober? Från: "det här ser inte ut att vara några problem" till att det uppstår nya problem HELA tiden. Först ansåg handläggaren på kommunen att de minsta partiklarna inte hann sedimenteras i min första tank och jag skulle komplettera med ett filter. Jag skickade in två förslag: 1. ett vanligt sandfilter som används som rening av pooler. 2. en Bio-Box. Ingetdera godkändes. Dessutom tillkommer ytterligare ett påpekande i avslaget. Ett påpekande som överhuvudtaget inte alls nämnts tidigare. Varken skriftligt eller muntligt. Och det handlar om att den syresättning jag tänkt mig i tank 1 inte är tillräckligt beprövad och alltså inte godkänd. De har till och med dammat av ett domslut från Nacka Tingsrätt för att styrka deras teori om att detta inte fungerar. I domslutet går att läsa att proverna som tagits (på en liknande syresättning som jag tänkt mig) visar på lägre gränsvärden än vad kommunen kräver, men att det inte gjorts tillräckligt många prover och att det inte gjorts under tillräckligt lång tid. Därför anses utsläppet strida mot Miljöbalkens stadgar och kan inte godkännas. Känn på den du!

Hör de inte själva orimligheten i detta? När ska de se möjligheterna? Att faktiskt ta reda på fakta? Pröva och se? För i Miljöbalken står också klart och tydligt att kretsloppstänkande kring avlopp är att föredra. När ska det arbetet påbörjas?

Jag förstår inte hur kommunerna kan förlita sig på Baga, Uponor och alla andra stora företag som säljer dyra lösningar som oftast inte ens fungerar. Lösningar som drar en massa el. Som kräver dyra avtal, trots att man får göra jobbet själv. Där fosforn, som är en ändlig resurs, dödas genom andra kemikalier som i sin tur genererar mer slam och mer kemikalier i slammet som genererar fler slamtömningar som sköts av stora dieselslukande slambilar. 

Allvarligt talat! När ska alla dessa människor vakna och anstränga sig för att vi ska kunna utveckla bättre, billigare, klokare, miljövänligare och enklare avloppslösningar? Personligen tycker jag att Kungälvs kommun borde vara glada över att någon (en privatperson som jag) engagerar sig i och vill lösa sitt avlopp genom kretsloppstänk. Istället tror jag det gått prestige i det hela. Jag klampar in med buller och bång och talar om för dem (indirekt) att de är dumma i huvudet som inte tar det här och mig på allvar...och de klarar de där gubbarna visst inte av. Och ja, jag glömde visst nämna det... jag är ju faktiskt också kvinna ;)

Kök, badrum och avlopp

Under tiden som det praktiska arbetet med torpet pågår, mest på helger, men även en och annan kväll efter jobbet, så pågår även planer, samtal och funderingar kring tre stora områden. Nämligen kök, badrum och avlopp.

En skiss på köket. 

Kökets ritningar kom med posten i förra veckan. Ja, så blir det nog, ev med någon förändring. Måste bara ut och mäta och tänka lite. Diskho letar jag efter på Blocket, ska försöka få tag på en i morgon. 

Kakelbutiken har ritat upp några förslag på badrum, ska bara dit och titta på dem och sedan också bestämma mig (ja, det var just det...). 

Och som om det inte var nog så går den här avloppshistorien ytterligare ett varv på miljökontoret. Det som lät så positivt innan sommaren har nu bytts ut mot att jag måste ha ett filer (hängsle och livrem tror jag, kommunen hävdar annat). De är inte ens intresserade av att testa och se. 

Läs mer på tidigare blogginlägg: Det verkar lösa sig, om avlopp

Tråkigt! 

Det verkar lösa sig - om avlopp som kretslopp

Om juni månad började lite knaggligt så kan jag meddela att jag nu lyckats arbetat upp ett betydligt högre tempo. Ledig, långa dagar att sätta tänderna i både det ena och det andra i torpet...och det bästa av allt, nu kan jag även ta mig tid att göra andra saker, också. Som att gå på REKO-festivalen som Byggnadsvård Nääs anordnade i veckan.

Dessutom tror jag mig ha löst den gordiska knuten...ja, just det...avloppsfrågan. Var på miljökontoret på kommunen nu i förmiddags. Laddad till tänderna med ansökningar, ritningar och mängder av goda argument till att få lösa mitt avlopp på ett lite mer kontroversiellt sätt. Eller ja, jag personligen tycker inte att det är kontroversiellt, men jag tänker att tjänstemän och beslutsfattare kan ha den tanken. 

I min värld är min avloppslösning (se bild nedan och Avlopps-feeling) en lösning som kommunen borde arbeta mer med, för att få fler att anlägga kretsloppsavlopp och mer ekologiskt hållbara avloppssystem. Dessutom borde det vara gratis att ansöka om ett sådant avlopp och det borde vara dubbelt så dyrt att ansöka om ett avloppssystem där även WC är påkopplad. 

Ytterligare argument för denna avloppslösning är att den är betydligt billigare, vem vill egentligen lägga närmare 150.000 på avlopp? Med en markbädd som du efter 20-25 år ändå får gräva upp, betala slamdeponi för, och sedan gräva en ny markbädd. Dessutom sänker jag den årliga kostnaden då jag inte behöver ingå dyra avtal med tillverkaren, jag behöver inte köpa flockmedel, jag behöver inte oroa mig och felsöka när den röda lampan börjar lysa, jag behöver ingen slamtömning samt att det går åt betydligt mindre elektricitet. 

Den enda nackdelen med min avloppslösning, som jag ser det, är att jag får ta hand om fekalier, urin och slam själv. Men för det första verkar det inte särskilt krångligt och för det andra, en trädgårdsnörd som jag håller ändå på och jobbar för att få näring till mina blommor och växter på naturlig väg genom nässelvatten och annat. Med andra ord så gör det ingenting, detta arbete kommer generera än mer näring till min trädgård. Komposten kommer att hamna bland blomster och i rabatter. Kretslopp, ekologiskt hållbart och försvarbart. JA! Och jag kommer förmodligen sova betydligt bättre om natten och slippa mardrömmar om den röda lampans sken.

En separat urinuppsamlare, tre containrar som ska fungera som slamavskiljare med syresättning 
för biologisk rening. Två latrinkomposter till fekalierna.

Och hur gick det på kommunen nu då? Jo tack, bra! Inga invändningar, jag fick inga förslag på alternativa lösningar, mer än att vi diskuterade avloppsmarknadens filteranläggningar för småhus (fritidshus) och regler kring dem, hur de fungerar och hur de skulle kunna fungera i åretrunthus eller inte. Fick bara medhåll angående min avloppslösning och "Ja, det här borde fungera" och en 40 minuter lång väldigt intressant diskussion. Tänk att detta som varit så jobbigt, svårt och ångestframkallande faktiskt idag var bland det roligaste jag gjort i mitt husbygge, eller ja...typ.

Annars är jag nästan klar med ett av rummen, det i tillbyggnaden. Eller ja, klart och klart...
innertaket ska upp och det ska spacklas, sättas upp papp, foder, lister, målas och lite annat...

Min experiemntvägg som jag kallar den. Målad med äggoljetempera
på de överblivna fasadbrädorna.

Vet inte om det blir lite för randigt.

Några av brädorna är bara grundmålade med en ljus tempera,
bruten med bara några gram grön umbra. De andra brädorna är 
målade en gång till med betydligt mer grön umbra och därefter slipade.

En inblick från hallen.

Här i mellanväggarna passar det utmärkt att göra slut på spillet
från träfiberisoleringen.

Och badrummet har fått golv att står på.
Nu är hela bottenvåningen golvad.

Inspiration från BVN och REKO-festivalen.
Liknande färgval som jag ska ha i mitt kök.

Vackra gröna färger till mitt kök kanske.

Det är tysk grön umbra.

Föreläsning om bl.a. energiåtgång vid tillverkning av
olika byggnadsmaterial. Mycket intressant.

Tips på en annan typ av intressant färg under REKO-festivalen.
Föreläsare här var  Conny Gerer.

Avlopps-feeling

Ja, du läste helt rätt. Alltså vissa delar är lite jobbigare än andra, vissa delar av husbyggarjobb stjäl betydligt mer energi än andra. För mig är avlopp en sådan energitjuv. Tänk då var glad jag blev när jag äntligen fick lite avlopps-feeling.

Det värsta är att avloppsfrågan har ju varit löst sedan väldigt länge. Det ingår liksom i bygglovsärendet. Men ända från början har jag varit väldigt fundersam om den lösningen jag fått godkänd verkligen är en sådan som jag vill ha. Och svaret kommer nu: NEJ! Det är det inte. Tankemöda har nu, under ett antal månader, gått åt till att försöka klura ut hur jag önskat lösa det hela. Problemet har varit att jag inte är det minsta kunnig på området (det verkar bara krångligt, hopplöst, tråkigt och besvärligt...). Det hjälper inte heller att ringa och fråga på kommunen. Där levereras inga svar inte, snarare känns det än mer komplicerat när luren har lagts på.

Men, det jag ändå på senare tid har bestämt mig för är att jag vill ha en urinsorterande torrtoalett som det så vackert heter. Alltså ingen vanlig WC. Problemet har varit vad som ska komma efter detta. Ska jag ta vara på urinet själv eller koppla på det på BDT-vattnet? Vad behövs det för rening därefter? Vad för slags tankar behövs? Vad gör jag med resten? ...

Så drog jag mig till minnes att jag i höstas, på Hem- och Villamässan, hade träffat på en man som var lyrisk över sin separerande toalett. Jag hade även fått hans nummer ifall jag behövde hjälp eller hade några frågor. Jag ringde för ett par veckor sedan, han kom hit, berättade, visade, skissade och sa sedan: "googla lite och läs på så skriver du ner hur din lösning ska se ut så går jag hem och skissar på det hela så du får med en ritning och sen går du till kommunen och talar om hur du vill ha det."

Sagt och gjort, igår föll den sista pusselbiten på plats och jag kom på att jag ska erbjuda kommunen en unik chans att (gratis!) undersöka mitt system. Jag satte mig och skrev ner min lösning som i korta drag ser ut såhär: jag leder urinet till en IBC-conainer som jag sedan tömmer i min trädgård sommartid. BDT-vattnet leder jag till en annan IBC-container som i sin tur är kopplad till ytterligare en (ev. kan en tredje cotainer komma på tal, om det ska vara nödvändigt). Jag kopplar in en luftpump i den första containern och leder det renade vattnet in i nästa container där det sista slammet separeras. Här är tanken att kommunen kommer in i bilden, det är här de ska ta prover på mitt renade vatten och se om det är tillräckligt rent. Sen, efter det tänker jag att jag kan leda ut det renade vattnet i bäcken och ner i en våtmark. Slammet tänker jag att jag också tar hand om själv. Komposterar det och använder det på ängen eller bränner upp det.

Nu återstår bara att se om även miljöenheten blir lika lyrisk över detta erbjudande som jag är nu. Jag menar, de har ju världens chans att vara nå´t genialt på spåret ;)

Nu var jag där igen...

Jag ska inte oja mig om hur tiden går och att det återigen redan gått en månad sedan senaste inlägget och så vidare och så vidare. 

Vi går rakt på sak istället. Jag har nu rätt dåligt samvete för hur lite tid jag spenderat på mitt lilla torp. Detta trots att jag vid flera tillfällen lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig ge mig det. Livet pågår. Det händer så mycket annat också (tro´t eller ej), livet är inte bara byggnadsvård, gamla hus och hårt arbete. Man måste faktiskt även njuta av livet, också. Ett ämne jag inte berört särskilt mycket i bloggen, trots att just konsten att njuta av livet står med bland bloggens "ledord". 

Att njuta av livet just nu innebär att bara gå omkring i min trädgård efter en dags arbete. Att bara se allt det gröna, vackra. Att upptäcka nyutslagna blommor. Att hitta små grodungar i gräset. Att se katternas märkliga jagande och lekar med flygande insekter. Att vattna så att växterna kan fortsätta växa och ge blommor och skörd. Att plocka ogräs. Ja, faktiskt! Att rensa i mina land är njutning.

Eller att snöra på sig joggingskorna och ge sig ut på en springtur nu när fötterna läkt efter ett slitsamt Göteborgsvarv. Att få lov att visa mitt lilla torp för alla mina grannar. Att höra göken gala både morgon och kväll. Att ta en fika eller ett glas vin med en god vän. Att se min systerdotter uppträda och dansa. Ja, listan kan göras lång på sådant som jag ägnat min tid åt...men jag tror minsann att jag nu samlat på mig tillräckligt med energi för att sätta igång med hårdhanskarna. Vänta ska ni få se!

MEN...det är inte hela sanningen. Jag har haft en hel del ångest också. Avloppsångest. Känn på den! Den ångesten kan du läsa mer om i nästa inlägg...

Det här har jag bl.a. pysslat med under våren. Det blev väl närmare 50 mil
före Göteborgsvarvet kan jag tänka.

Så kom den stora dagen. Tyvärr inte till löparens belåtenhet, men jag kom ju i mål.

Ett besök på Härön med kollegorna hos kollega.

Gästgiveriet. Tvåfärgat, gult utåt havet för att synas för kommande gäster, rött mot land.
Röd färg var billig, gul färg var dyr.

Öns första skola, senare församlingshem, nu öbornas gemensamhetshus med bibliotek.

Gökotta med hembygdsföreninen.

En ovanlig syn nuförtiden.

Sprickfärdiga vallmo i trädgården.

Fingeborgsblommorna slå snart ut.

Och så tar vi en runda till. Det blir ett Göteborgs-varv även nästa år.