söndag 15 juni 2014

Avlopps-feeling


Ja, du läste helt rätt. Alltså vissa delar är lite jobbigare än andra, vissa delar av husbyggarjobb stjäl betydligt mer energi än andra. För mig är avlopp en sådan energitjuv. Tänk då var glad jag blev när jag äntligen fick lite avlopps-feeling.

Det värsta är att avloppsfrågan har ju varit löst sedan väldigt länge. Det ingår liksom i bygglovsärendet. Men ända från början har jag varit väldigt fundersam om den lösningen jag fått godkänd verkligen är en sådan som jag vill ha. Och svaret kommer nu: NEJ! Det är det inte. Tankemöda har nu, under ett antal månader, gått åt till att försöka klura ut hur jag önskat lösa det hela. Problemet har varit att jag inte är det minsta kunnig på området (det verkar bara krångligt, hopplöst, tråkigt och besvärligt...). Det hjälper inte heller att ringa och fråga på kommunen. Där levereras inga svar inte, snarare känns det än mer komplicerat när luren har lagts på.

Men, det jag ändå på senare tid har bestämt mig för är att jag vill ha en urinsorterande torrtoalett som det så vackert heter. Alltså ingen vanlig WC. Problemet har varit vad som ska komma efter detta. Ska jag ta vara på urinet själv eller koppla på det på BDT-vattnet? Vad behövs det för rening därefter? Vad för slags tankar behövs? Vad gör jag med resten? ...

Så drog jag mig till minnes att jag i höstas, på Hem- och Villamässan, hade träffat på en man som var lyrisk över sin separerande toalett. Jag hade även fått hans nummer ifall jag behövde hjälp eller hade några frågor. Jag ringde för ett par veckor sedan, han kom hit, berättade, visade, skissade och sa sedan: "googla lite och läs på så skriver du ner hur din lösning ska se ut så går jag hem och skissar på det hela så du får med en ritning och sen går du till kommunen och talar om hur du vill ha det."

Sagt och gjort, igår föll den sista pusselbiten på plats och jag kom på att jag ska erbjuda kommunen en unik chans att (gratis!) undersöka mitt system. Jag satte mig och skrev ner min lösning som i korta drag ser ut såhär: jag leder urinet till en IBC-conainer som jag sedan tömmer i min trädgård sommartid. BDT-vattnet leder jag till en annan IBC-container som i sin tur är kopplad till ytterligare en (ev. kan en tredje cotainer komma på tal, om det ska vara nödvändigt). Jag kopplar in en luftpump i den första containern och leder det renade vattnet in i nästa container där det sista slammet separeras. Här är tanken att kommunen kommer in i bilden, det är här de ska ta prover på mitt renade vatten och se om det är tillräckligt rent. Sen, efter det tänker jag att jag kan leda ut det renade vattnet i bäcken och ner i en våtmark. Slammet tänker jag att jag också tar hand om själv. Komposterar det och använder det på ängen eller bränner upp det.

Nu återstår bara att se om även miljöenheten blir lika lyrisk över detta erbjudande som jag är nu. Jag menar, de har ju världens chans att vara nå´t genialt på spåret ;)

2 kommentarer:

  1. Hej! Har läst ett tag och nu kom det upp ett ämne jag verkligen måste kommentera :) Kul att du valt denna lösning som är väldigt lik den vi också satsat på. Även om jag till och med jobbar lite med avloppsfrågor var det riktigt krångligt att få allt på plats men nu känns det värt det. Anser egentligen att vår kommun ställer orimliga krav på reningen av BDT-vattnet och hoppas att din har mer rimliga. Ett ny förordning om små avlopp är annars på gång och tanken med den är bland annat att främja just såna här lösningar. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Vad härligt att höra att det verkar funka...får bara hoppas att även kommunen inser det :) Tack för din kommentar!
      Therése

      Radera