Höstexkursion

Idag kunde jag inte låta bli, jag var tvungen att ta mig en promenad till granntorpet som stått öde så länge jag kan minnas. Senast jag var där var någon gång i början av åttiotalet. 

Då, när vi var små,  smög jag och min grannkompis upp och in genom det övre fönstret till boningshuset, när vi krupit in satt vi och titta på alla gamla saker som var kvarglömda sedan den sista personen, som av någon anledning, försvunnit från torpet. Och ingen har sedan dess bott där och ingen kommer så heller att göra. 

Men, så många vackra saker där fortfarande finns. Hur kan man bara låta allting stå funderar jag...hur kan det bli så? Någon som lämnat sitt hem i flykt eller sjukdom. Ingen som genom åren velat rädda heller ej velat ta till vara på det vackra slagbordet i kammaren, eller den vackra utdragssängen på vinden, sekretären, de underbara stolarna eller hängaren som så prydligt inristats med både årtal och initialer av den som en gång tillverkat och använt den. När jag går där och ser allt det vackra i all denna förgänglighet tänker jag att jag kanske kan få lov att ta hand om några saker därifrån, innan det är för sent. De vackra tingen är värda mer än att bara stå och tillintetgöras av vind, regn och angrepp. Jag får nog ta och prata lite med grannen som förvaltar det gamla torpet...se om jag får rädda några saker till ett bättre öde och ett längre liv.

En helt enastående vacker trappa.

Ett uthus utan ingång, märkligt...

Ingen här heller...

...men här finns en öppning, den enda på hela uthuset, som för övrigt till hälften är timrat.

Boningshusets västra fasad.

Vackra fönster där glasen endast sitter uppe med hjälp av spiken i kittfalsen.

Det vackra slagbordet i kammaren.

Den vackra kaminen går nog inte att rädda, eller?!

Stentrappan upp till husets fartsu, kanske någonting för mitt lilla torp?

Det som en gång varit en vacker entré.

Den vackra utdragssängen.

I. L. S och M. A. D 1845

I veckan kom jag att inse att jag ganska så snart står inför nästa moment, ett moment som hela tiden legat sådär lååångt in i framtiden. Plötsligt står jag här och ska bestämma golv-och takmaterial och färger. 

Oj då, hjälp! Jag som varit så fokuserad på papper, telefonsamtal, markförhållanden, grunden, geoteknik, fönster, regnet och framförallt att hela huset ska komma upp. Nu måste jag börja fundera över vilka färger mina innertak ska ha, det är ju snart dags för mellanbjälklaget att komma upp. 

Samma dag kom jag på att jag har lite böcker som jag för länge sedan stoppat undan, det var inte helt lätt att hitta dem, de var väl undanstuvade, och den gången med en tanke och en känsla att dessa kommer jag inte behöva bekymra mig om på ett tag. Nu var det dags att leta upp och damma av dem. Det var en mäktig känsla när jag hittade dem. 

Nåväl, hur ska jag nu tänka? Vad ska jag välja? Det är inte helt lätt. I köket, som hade pärlspontspanel både på väggar och i tak, tänker jag naturligtvis återskapa det samma, men, det har visat sig sitta tapet på väggstockarna, tapet som alltså måste ha suttit där länge och antagligen varit den allra första väggbeklädnaden. Hmmm. Det är en vacker blå tapet. Hmmm (igen). Men jag överväger nog pärlsponten. Den var vit när jag plockade ner huset, men det visade sig att under den vita färgen fanns en grön färg. Jag ska nog försöka hitta denna kulört och se vad jag tycker om den.

De numera avdammade böckerna.

Kan någon av dessa färger överensstämma med den på väggen under?

Här en färgtrappa (typ) på panelen i köket.

Den blå tapeten syns på lite håll (ska försöka fixa en bättre bild snart)

Vederslöv

I fredags var det åter dags att bege sig till Växjö, denna gången var det exkursion till Vederslöv, strax utanför Växjö. 

Först besökte vi Wederslöfs Byggnadsvård där vi fick berättat för oss om linolja, linoljefärg, äggoljetempera, isoleringe och även timring. Vi fick även pröva på lite olika moment av timringsarbetet. Själv lärde jag mig framförallt vad oxhyvel var för någonting...har ju hört talas om oxhyvlade brädor. Så om någon känner sig manad att hjälpa mig att oxhyvla mina brädgolv så hjärtligt välkomna.

Inte bara vackra hus utan även ett vackert läge och en underbar trädgård.

Oxhyveln behöver man vara två för att hantera.

Byggnadsvårdsbutiken var inrymd i denna vackra gamla förrådsbyggnad.

 Efter detta besökte vi Vederslövs två kyrkor. Den gamla, från 1200-talet, var oerhört vacker och ett riktigt stycke kulturhistoria. Denna kyrka används inte så mycket nu längre. Det tros även finnas runstenar inbyggda i kyrkan...och kanonkulan sägs komma från Danmark. Den nya kyrkan var även den väldigt vacker och den byggdes då den lilla medeltidskyrkan blev för liten för byn. Idag är den på tok för stor...sådan är tidens gång.

Om du tittar väldigt nog kan du se en svart prick ovanför det lilla lilla fönstret (längst till höger), detta är danskens kanonkula. Och ovanför kanonkulan ska det sitta en runsten inmurad.

Från 1200-talet.

En av de vackra hörnstenarna i kyrkomuren.

En helg i full fart

Denna helgen har gått så fort. I lördags var det dags för hembygdens dag och eftersom jag är med i styrelsen var jag naturligt vis med, så det blev ingen lång sovmorgon då inte.

Efter det, hem, frusen, hungrig och trött...men efter lite mat vila och ett samtal om ett stundande besök lyckades jag få på mig blåbyxorna och ta mig ut i samma stund som en annan bloggande husflyttarfamilj gled in. Jag fick visa upp mitt hus och vi pratade om våra erfarenheter av våra respektive husflytter. Det är smått fantastiskt att det finns fler som jag på så nära håll, och väldigt roligt :)

När husflyttarfamiljen sagt farväl satte jag igång med mitt bottenbjälklag igen, höll på till klockan var tio, sedan var alla panelbrädor slut och det kändes inte alls som en bra idé att åka bort och hämta fler vid den tidpunkten, i mörker och strilande regn. 

Idag har jag haft taklagsfest nummer två, grannar, familj och alla andra som hjälpt mig att komma dit jag är idag var inbjudna. Så idag blev det en liten paus i byggandet, men det var en riktigt trevlig sådan. Det var så roligt att så många kunde komma :)

Summa summarum får jag konstatera att jag efter denna helg tyvärr inte riktigt hunnit att färdigställa bottenbjälklaget, men vad gör väl det när jag haft så trevligt? Jag kan ju göra det i veckan som kommer i stället.

Före

Efter

I väntan på gästerna.

En fredag i blåbyxor

Idag har jag varit hemma och snickrat på mitt lilla torp. Jag och en av hantverkarna har varit här och vi började med att lägga taket...tills regnet kom :(

När vi täckt den resterande metern som var kvar av taket gav vi oss på bottenbjälklaget. Eftersom de en gång falufärgade panelbrädorna tyvärr målats över med en hiskelig plastfärg har jag inte kunna återanvända dessa som panelbrädor. Däremot kapar jag panelbrädorna och använder dem som bottenbjälklag istället. Mellan varje bottenbjälke har mina hantverkare spikat fast flänsar med urtag så att det lätt går att få in panelbitarna, bara de har rätt längd. Det är lite pillande eftersom bjälkarna och flänsarna kan vara lite olika breda i samma "låda". Och när cirkelsågen lade av var det bara att använda sticksågen istället. Lite mer tidskrävande, men oj vad roligt jag haft idag. 

De fina, okantade, takbrädorna återanvänds.

Här läggs de gamla panelbitarna i "lådorn" i bottenbjälklaget.

Jag hann med att fylla hälften av alla lådorna i bottenbjälklaget innan jag gav upp för dagen.

Resten sparar jag tills i morgon.

Taklagsfest

Idag var det dags att skämma bort mina hantverkare och tack dem för allt arbete med en härlig fest. Kransen hamnade på plats, efter konstens alla regler. Eller rättare sagt ganska improviserade påhitt. Procession, marscherande och skönsång. Men roligt var det, det kan jag lova.

En krans med en stomme av gran och lövad med: lönn, rönn, fläder, björk, och ek. Dekorerad med fläderklasar, ekollon och nypon, allt vad hösten och min tomt har att erbjuda.

Tittut!

Äntligen! Lycklig! JA!

Taklag

Idag är taklaget nästan klart. En milstolpe. Mittåsen behöver skarvas då murstocken hade skadat mittdelen av åsen, i övrigt är hela taklaget klart. Det betyder att jag hela kvällen arbetat med att få klar en höstkrans att smycka mittåsen med i morgon när det blir taklagsfest för mina hantverkare. 

Se vad fint, mitt lilla, lilla torp är uppe.

Från andra våningen, mittås och en av sidoås.

Här behövs det fogas i en del i mittåsen.

Lite tapet kvar på väggarna i kammaren på övervåningen.

Mittåsarna vilar på dymlingar.

En höstkrans att fästa i nocken på mitt hus. Äntligen!

Ny studiedag i fredags

I fredags var det återigen dags för en låååång studiedag i Växjö. Fick föreläsning om det jag själv inte varit så intresserad av, tills nu. Nämligen modernismen, eller funktionalismen som vi i Sverige kallade perioden som startade under 30-talet.

Intressant att lära sig mer om denna tid ur ett arkitektoniskt och bygg-perspektiv. Som gammal lärare i både svenska och so-ämnena är jag väl förtrogen med folkhemmet, Per Albin Hansson, Alva och Jan Myrdal etc. Men hur och varför städerna i Sverige förändras som de gjorde har jag inte haft en aning om, förrän nu. Intressant, mycket intressant. Tyvärr vände sig funktionalisterna mot allt det gamla och därför har vi inte så mycket gamla hus kvar i våra städer och ur mitt perspektiv är det lite sorgligt. 

På Svensk Byggtjänsts websida hittade jag mycket lägligt denna skrift om en bok som jag nu gärna vill ha, Så byggdes staden. Även Svensk Byggnadsvård har flera texter som handlar om detta: 1930- och 40-talens småhusbebyggelse, ett arv att förvalta. och Att restaurera modernismen.

Källa: Svensk Byggtjänst

Inte många arbetsdagar

Denna vecka har det mest regnat så arbetsdagarna blev bara två, men nu kan man iallafall äntligen stå på andra våningen, se ut över ängarna och träden. Jippiiii!

På denna höjde går det också att föreställa sig den utsikt jag en gång kommer att få på husets andra våning. Jag ser hur landskapet runt omkring kommer att te sig från kammaren på vinden, en vacker dag när jag står där och blickar ut genom kammar-fönstret. 

Fyra stockvarv över mellanbjälklaget är på plats, likaså saxarna och snart är det dags att ta sig an åsarna och röstena. När det är klart ska här firas! Taklagsfest i sikte, ja! ÄNTLIGEN!

I torsdags tömde vi marken på stockar, reglar och brädor. Allt förvaras numera inne i huset. Detta gjorde så att de båda, stora presenningarna frigjordes och lades på huset som ett tak. Huset ser inte riktigt klokt ut på utsidan, men vad gör väl det. Nu slipper jag gå omkring och oroa mig för usla väderprognoser och regniga dagar. Och det är skönt, mycket skönt. 

Men det ser desto mysigare ut inifrån, framförallt på andra våningen. Jag kan nog mest likna det vid den känsla man kan få när man klättrat upp i en trädkoja. Lite trångt, men mysigt under det gröna presenningstaket. Hade det bara varit lite varmare hade jag nog faktiskt tagit med mig täcke, kudde och madrass och sovit där en natt. Den allra, allra första i mitt eget lilla torp.

Jamen, nu är det ju nästan klart.

Det extravaganta taket i grönt.

Sax nummer två på plats.

Vid nedplockningen såg det ut så här.

Här hade det varit mysigt att sova en natt. Någon som vill göra mig sällskap?

Vid nedplockningen för snart ett år sedan.