Eftersom jag fick så fin hjälp med tändaren till pellen i helgen kunde jag ägna mig helt åt att fortsätta bygget med fårhuset. Fönstren krävde lite tankemöda, pill och tålamod, men till slut gick det.
Fick även spika om lite lock och efter en stund upptäcker jag att mellanrummet mellan två panelbrädor är så stort att mina vanliga, nysågade brädor inte passar. Vad göra? Jodå, jag rotade runt bland de gamla överblivna brädorna från torpet och hittar en bred fin 100-åring som passade som hand i handske. En bräda ämnad för en annan byggnad, på en annan plats, i ett annat århundrade. Nu sitter den på mitt fårhus och är väl det som, om 100 år, är det enda som återstår av bygget. Fast detta bygge står knappt i hundra år med tanke på konstruktionen...men om...bara om...
 |
| Trots spår av förödande plastfärg går 100-åringen att återanvända...prima virke. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar