100-åringen som fick nytt liv

Eftersom jag fick så fin hjälp med tändaren till pellen i helgen kunde jag ägna mig helt åt att fortsätta bygget med fårhuset. Fönstren krävde lite tankemöda, pill och tålamod, men till slut gick det.

Fick även spika om lite lock och efter en stund upptäcker jag att mellanrummet mellan två panelbrädor är så stort att mina vanliga, nysågade brädor inte passar. Vad göra? Jodå, jag rotade runt bland de gamla överblivna brädorna från torpet och hittar en bred fin 100-åring som passade som hand i handske. En bräda ämnad för en annan byggnad, på en annan plats, i ett annat århundrade. Nu sitter den på mitt fårhus och är väl det som, om 100 år, är det enda som återstår av bygget. Fast detta bygge står knappt i hundra år med tanke på konstruktionen...men om...bara om...

Trots spår av förödande plastfärg går 100-åringen att återanvända...prima virke.

Det går undan nu

De senaste två dagarna har det varit fullt hus på torpet. Det är så roligt och det händer saker överallt, på en och samma gång.

Pappa spikar lock på panelen, lite lockstötar och några simsbrädor har också kommit på plats. Mamma och Helena har målat resterande pärlspontspanel (med regn och åska hack i häl...). Det gick hemskt bra trots allt. Idag har de fått fin fin fason på ett gäng fönster som ska sättas in (på riktigt...med gångjärn och allt:).

Hendry och jag har satt upp innertak i kammar´n. Det har gått fort, trots lite pill med extra lister, takpapp, anpassning runt murstocken och den sista utmaningen: anpassning av sista panelbrädan. Men med sådan experthjälp på plats gick även det som en dans.

Tusen tack alla!

 

Under helgen har jag haft ovärderlig hjälp av Hendry. Tack!

Det går undan. Och det här jobbet hade jag aldrig klarat själv.

På utsidan spikar pappa lock, simsbrädor och lockstöt. Tack!

Mamma och Helena har målat panelbrädor och finputsat mina fina fönster. Tack!

Tillsammans med spikpickan och Hendry gick takarbetet som en dans.

Åh du soliga vår

Vilken underbar helg! Solen skiner och ger så mycket energi och lust att...gräva i jorden ja. Huset har inte fått så mycket omsorg denna helg inte.

Men några lock har jag fått på plats iallafall. Inser att jag inte hade så värst mycket av den vara heller, de är snart slut så då får det bli till att köpa nu då.

Mest tid har jag lagt på min trädgård. Jag har grävt och piffat till mina odlingsplatser. Har lyckats förälska mig i Falu svart. Köpte några liter för att måla "lock" till min innervägg* i tillbyggnaden. Insåg att jag fick väldigt mycket färg över och har nu målat det mesta i trädgården svart.

*Mer om den väggen kommer du att kunna läsa om i kommande inlägg. 

Pilkorgarna har nu gjort sitt och ser riktigt anskrämliga ut.

Med tegel kvar från murstocken så blev det snabbt en
provisorisk odlingsrundel. Ska ju bygga klart mitt hus tänkte jag...

Grävt, plockat upp så många jordärtsskockor jag kunde hitta och gödslat,
allt för att sätta frön och potatis i jorden om ett tag.

Falu svart :) på både pallkragar och skyltar.

Trädgårdsmöblerna har skurats och kommit på plats och
granen ligger nu på rishögen som aldrig bränns upp.

Akleja, löjtnanshjärtan, vallmo, gräslök, vitlök och persilja spirar.

Blev så till mig över fönstret i förra inlägget att jag helt
glömde bort både klaffventilen och...

...att elen nu är färdigdragen i nya delen.

Några lock lyckades jag spika upp innan jag gav upp
för denna helgen.

Sågen är igång efter tjugo år

Idag har vi provsågat den gamla sågen som stått nästintill oanvänd i tjugo år. Virket från skogen kom hem i veckan och idag sågade vi de första stockarna.

Sågen är inte i helt perfekt skick, men klingan är riktad och likaså bänken. Efter lite pillande och fixande blev det het ok. Jag hopps det duger. Vi fick till lite olika dimensioner till regelverket i utbyggnaden på torpet. Det kommer förhoppningsvis även bli panel och lock av gårdens träd. Det roligaste med detta är att faktiskt kunna använda virke från träd som växt här och som planterats av min farfar för många år sedan.