måndag 2 juli 2012

Det osynliga, tråkiga och dyra


 Ja nu är det full fart på min tomt får jag säga. Två brunnsborrare med alla maskiner och en lastbil, en grävmaskin med tillhörande förare, en lastbil som kör fram och tillbaka med makadam och annat material och två som mäter, krattar och sliter och så lilla jag.

Markentreprenörerna och brunnsborrarna får samsas om det lilla utrymmet 
Kände att jag inte kunde sitta och glo på dem och deras hantverk längre. De måste tycka jag är jobbig. Visst är detta det tråkiga och förmodligen mest kostsamma arbetet som utförs just nu, men tyvärr är det nödvändigt med grund, vatten, avlopp, rör och dränering.  Det syns ju inte ens sedan, men måste fungera. Trots allt detta tråkiga är jag väldigt, väldigt glad att allt kommit igång och dessutom tycker jag att det är fascinerande att se skickliga hantverkare utför sitt jobb. Och det är naturligtvis bra att jag vet hur det ser ut där nere, under huset och i marken runtomkring. Därför får de också en massa konstiga frågor som jag ivrigt vill veta svaret på. Jag låter nog mest som en vetgirig treåring: "Vad är det? Hur fungera det? Varför gör du så?..."

Som jag tidigare nämnt har då även brunnsborrarna tagit plast på tomten idag. Själv är jag fullt sysselsatt med att hålla tummarna för att det inte ska vara allt för långt till vatten, så där står jag, håller tummarna och glor, mest hela dagen. 

Innan dagen var över nådde borret berget, 25 meter och mycket, mycket grundare än vad jag vågat hoppas på: "Jipiiii". 


Dags att börja borra efter vatten

Utsikten från min lilla oas

Infarten till min tomt

Uppmätt, lodat och bara för pålare och betongare att komma

Här ska pålen ner






2 kommentarer:

  1. Vilken härlig läsning Therése, superglad för din skull :) Är själv uppåt i landet, du hade gillat att vara med i dag.

    Mitt ute i ingenstans stod en liten gumma och vinkade in mig. Hon hade ett hus på sin tomt som hon inte riktigt visste vad hon skulle göra med, så hon bestämde sig för att piffa till det så det såg ut som någon bodde där.

    Huset (torpet?!) var från början av 1800, eller om det var slutet av 1800, där var fru intendentskan lite osäker. Allt på plats, till och med kaffekopparna vid bordet :)

    Det var inte så mycket bilar längs den här vägen (jag hade kört lite vilse)så hon blev glad över att få visa sitt museum, så glad att hon gjorde en smörgås och fixade fram kaffe. Jag tror jag var tredje besökaren i år :)

    Stannade säkert en timma, tog några bilder som jag skickar vid tillfälle. Ville bara berätta om hennes kärlek till det här huset, hennes egna hus låg strax intill.

    Vilken höjd på arbets/diskbänk ska du ha :)

    Ha det kalas!
    Robert

    SvaraRadera
  2. ÄNTLIGEN!!!!!!

    SvaraRadera