Berg-och-dal-bana

Att bygga hus är en svindlande upplevelse...ena stunden ser allt ljust och hoppfullt ut, en liten stund senare rasar allt och hela projektet verkar dömt att misslyckas...och så vänder det något uppåt igen. 

Precis så var det igår. Hade inte orka att skriva här, fast jag borde. Men jag gör det idag istället. Strax innan sju kommer mina markentreprenörer som vanligt. Efter nå´n timma kom pålaren. Det var nu dags för den där omtvistade pålningen...

"Jaha, hur långt är det till berg här då" undrade han. "Ja, borrarn kom fram till 25 meter igår" svarade jag, "hurså...???" "Det har jag inte pålar till" kontrade han. "Va!!! Ska du påla till berget???" "Ja, det står ju fast grund och det är berg vet du, jag hoppas du har tjock plånbok". Då höll jag på att svimma. "Nä, nä, nä, det har jag inte och det här går verkligen INTE" var mitt svar på hans fråga. Jag föreslog att vi skulle ringa konstruktören för att höra vad han egentligen menar. Sagt och gjort. Den knappa halvtimman det tog för konstruktören att ringa tillbaka kändes som en eon av tid och jag såg framför mig hur jag fick sälja hela skiten innan huset ens var stomrest. Mobiltelefonens signal ljöd och jag svarade snabbt, svaret var...det räcker med 12 meter. Hmmmm...och då visste jag som tur var inte det här:

Brunnsborrarna kom nå´n timme efter pålaren, efter en stund visade det sig att det på 25 meter låg en...väldigt stor sten INTE berget som vi trott i måndags. Men innan dagen var över hade han kommit till berg, det låg nu på 36 meter istället. 

Två pålar á 6 meter slås på plats

Ner till gjutningen slås den

Markentreprenörerna är också klara för tillfället, hela grunden är klar för gjutning och murning.

Rör för jorduppvärmd ventilationsintag

Lite trångt med alla på plats på en gång, men det gick hur bra som helst

Klart för gjutning