Sakta, men säkert

Det är makalöst vad mycket annat det blev att göra än att bygga hus efter sommaren. Jag kan inte förstå att det blivit så mycket som kommit emellan...ja, mest annat trevligt alltså. Men, några timmar har det trots allt blivit. 

Den eviga murstocken, den som skulle varit klar i våras..., den växer på höjden iallafall. Detta är ju ett utav de jobb jag har lejt bort till andra. Nu har den nått takhöjd och snart hoppas jag att jag får se skorstenen sticka upp, över taket. Dessutom har muraren murat in mina fina stenfotsventiler jag köpte för snart ett år sedan. Oj vad små de ser ut i den höga stenfoten, men det rättar nog till sig när jag fått fyllt igen det djupa diket runt huset får vi hoppas.

Den lilla tid jag ändå lagt ner på torpet denna sensommar/höst har gjort att jag fått klart ytterligare en ytterbåge, jag har rensat klart all tegelsten (äntligen!), jag har även satt in de övriga fönsterbågarna och innan dess kokat och rengjort alla beslagen samt borrat ur och pluggat igen de gamla skruvhålen i både bågar och karmar. Det mest underliga med beslagen är att jag inte får ihop det...jag har alldeles för många beslag utan gångjärnspigg och nästan inga med. Hmmm, förstår inte hur det gått till?!

De breda panelbrädorna är i det närmaste på plats, stenfoten sticker ut lite för mycket på ett ställe och jag får inte bort tillräckligt med sten för att få brädorna att passa, så där saknas en panelbräda och en knutbräda.

Lock har jag spikat under fönstren. Innan jag fortsätter med övriga lock måste jag lösa frågan hur jag ska låta mötet mellan tak och fasad se ut. Behöver även beställa brädor till det då jag inte har tillräckligt långa på lager.

Murstocken går snart genom taket och ut i det fria.

Gångjärn med piggar saknas det en del.

Äntligen sista fönstret på plats där det har regnat in.

Men det sitter lite skevt, undra om det räcker med mutter och att rikta gångjärnet...

Nåja, det värsta regnet är nu hejdat.

Stenfotsventilerna kom på plats i veckan som gick.

Sådär ja, nu ska bara de sista fönstret lappas ihop och sättas in.

Vardagen är tillbaka

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Det har inte hänt så mycket under augusti månad. Lite fönstermålning, panelspikning och annat pill. Dels för att jag tagit lite semester och dels för att jobbet satt igång igen...och hur utmattande är inte det?

Vardagen är här igen. Efter att ha varit ledig i många veckor och jobbat i två hoppas jag att kroppen snart börjar vänja sig och orka mer än att läsa tidningen när jag kommer hem. Min plan och målsättning är att jobba på huset både på helger och efter jobbet. De två första jobbveckorna har jag inte lyckats, har till och med sovit middag när jag kommit hem.

Nåväl, innan jobbet satte igång igen så tog jag lite semester. Hade goda vänner på besök, besökte ödetorpet inte långt här ifrån och lite annat skoj.

Mina gäster och jag åkte ut till Tjörn och besökte det lilla, vackra kustsamhället Klädesholmen en dag. Det passade ypperligt då jag håller på med fasadarbete. Jag fick ett utmärkt studiebesök och studerade hur lock, taktassar, takutsprång, stuprännor och den lilla listen i mötet mellan panel och takfot (vad den nu heter?) ser ut på olika hus. Det är ganska fascinerande hur man, när man håller på att arbeta intensivt med en detalj på torpet, också börjar titta på hur andra har löst samma sak. Och så många lösningar det finns...

Vinterns fåglar har ombesörjt det gula inslaget i min trädgård, tack!

Ödetorpet Dammen som ligger ett stenkast hemifrån.

När jag var liten bodde det ett par i stugan. När jag klev innanför deras dörr drogs klockan tillbaka 100 år i tiden.

Vattnet hämtades i brunnen, kaffet kokades på vedspisen och vägguret tickade.

Idag är det alldeles förfallet, det är väldigt tråkig att ingen tagit hand om det.

Sommaren har varit vacker och tacksam för bygge. Den har också bjudit på många dramatiska scener på himlen.

Klädesholmen, Tjörn, Bohuslän.

Vackra fiskarhus i svindlande gränder.

Alla dessa möten är intressanta. Här möter panel och lock den tvärliggande brädan som i sin tur möter taktassar och takutsprång.

Dessa stuprör fanns det gott om på ön. Verkar vara en lokal hantverkare som gjort/gör dem. 

Vem är det som tillverkar dessa?

På väg till jobbet har jag mött detta ståtliga djur. 

Klemantis som fortfarande blommar.

I år testade jag blomkål för första gången. Trädgårdsglädje.

Dagar kommer och dagar går

Semestertider är härliga tider, den ena dagen avlöser den andra och vädret avgör vad jag för dagen ska syssla med.

Eftersom jag är en morgontrött en så så börjar inte arbetsdagen förrän sen förmiddag, men å andra sidan händer det ganska ofta att jag inte slutar förrän sen kväll, när solen gått ner och skymningen är i antågande. 

De senaste veckorna har jag varvat paneluppsättning med fönsterrenovering och dessutom har jag (i det närmaste) lagt klart teglet på taket. Lite småjuseringar krävs för att få det helt i sin ordning. 

De två nytillverkade fönstren i tillbyggnaden har också hamnat på plats, liksom vindskivor. Hittade dessutom ytterligare ett "helt" fönster. Jag hoppas det passar i övervåningen som vetter mot väster. Egentligen tillhör fönstret andra gaveln, men eftersom det faktiskt regnar in något genom den uppsågade fönstergluggen hade ett fönster passat utmärkt där.

Vedspisen är också upptagen till huset. Innehållet är demonterat och den ska nu putsas upp och ett utav elementen ska riktas upp. Självklart behöver den nytt bruk också för att fungera. Det som gladde mig mest var att den är i så gott skick och att alla delar fanns med, till och med en plåt att ha i ugnen.

Däremellan ägnar jag lite tid i trädgården, bland blommor och blader. Rensar, vattnar, avlusar rosorna och fullständigt njuter, framförallt över att mördarsniglarna lyser med sin frånvaro denna sommar, men också av det trädgården ger i forma av potatis, sockerärtor, jordgubbar, hallon, vinbär och vackra blommor.

Vinskivor och fönster insatta i tillbyggnaden

Kaos och ångest har blivit till...

...ordning på torpet, takångesten är (nästan) över, pusslet är lagt

Den gamla Vestan är på plats vid huset, ska bara putsas och leras.

Jo, men jag kokar, slipar och fixar med gångjärn och beslag också

Drömmar som spricker tillhör också livet

Blomman för dagen slår varje dag ut sina vackra kronblad

New dawn i sin fulla prakt

Tusenskönan strålar mot solen

Min vita klemantis har också börjat blomma

Malva i all sin skönhet

Dags att skörda

Ibland spikar jag panel själv, ibland har jag hjälp 

Här en kompis som också gillar Falu ljus 

Det händer att jag belönar mig med lite ledigt också denna sköna sommar

Torpfamiljen samlad

Nu har det hänt. Hela torpfamiljen samlades vid det flyttade torpet idag. Äntligen kom de hit, de som bodde i huset innan jag kom in i bilden.

Historien kring hur jag fick tag i huset jag nu flyttat är både sorglig och hoppingivande. Sorglig eftersom Irma och Lasse tvingades lämna sitt älskade torp i förtid, hoppingivande  eftersom jag "räddade" det från att bli ett övningsobjekt för brandkåren. Vi är alla väldigt glada att huset finns kvar, fast nu på annan plats. Det var så nära att det skulle gå förlorat för all framtid, men på grund av en mängd lyckliga omständigheter fick jag nys om det och lyckade rädda det i sista stund.

Ett grusbolag hade köpt ut Irma och Lasse några år tidigare, med förbehållet att de skulle få bo kvar så länge de ville. Enligt grusbolaget var denna tid begränsad och de ringde och beordrade att allt skulle väck på hösten, ett par år efter att avtalet ingåtts. Då hade jag varit i kontakt med grusbolaget sedan våren, men ännu inte lyckats fått tag i Irma och Lasse då de endast använde torpet som sommarbostad. Till slut och i all hast under senhösten fick jag kommit till platsen för att se torpet inifrån och även träffa de tidigare ägarna till det. De höll på att packa ihop sina tillhörigheter. Jag hade fått tre veckor på mig att forsla bort torpet. Och om hela den historien går att läsa i tidigare inlägg i min blogg.

Det blev en häktisk och turbulent tid för oss alla. Idag är vi dock väldigt lyckliga över att huset finns kvar och jag är extra glad då jag förhoppningsvis snart har ett eget torp att bo i. Ett torp som kommer strax tre mil norr om där det står idag, istället för det torp jag en gång trodde skulle bli mitt och som stod utanför Örebro.

Detta som en gång var Irmas, Lasses och Irmas döttrars sommarparadis

Detta som snart kommer kallas mitt hemma

Hela "torpfamiljen" samlad framför torpet Dammen

Jag, Irma, Lasse, Ann-Charlotte och Marie-Louise

Dagen slutade med en magisk kväll

Fönster och fönster

Ett fönsters resa i det lilla torpet

Fönstret från början

Här ser det inte så bra ut

Först tas fönsterbågarna ur fönsterkarmen

Samtidigt kan man passa på att ta bort lite färg.

Ena delen av karmen är lagad

Sim salabim, så har de dåliga bitarna bytts ut.

Fönsterbågarna skrapas, kittas och görs som nya

En vacker vårdag var det dags att måla

Och där hamnade fönstret där det skulle, på sin plats i det gamla huset