söndag 28 juli 2013

Torpfamiljen samlad


Nu har det hänt. Hela torpfamiljen samlades vid det flyttade torpet idag. Äntligen kom de hit, de som bodde i huset innan jag kom in i bilden.




Historien kring hur jag fick tag i huset jag nu flyttat är både sorglig och hoppingivande. Sorglig eftersom Irma och Lasse tvingades lämna sitt älskade torp i förtid, hoppingivande  eftersom jag "räddade" det från att bli ett övningsobjekt för brandkåren. Vi är alla väldigt glada att huset finns kvar, fast nu på annan plats. Det var så nära att det skulle gå förlorat för all framtid, men på grund av en mängd lyckliga omständigheter fick jag nys om det och lyckade rädda det i sista stund.

Ett grusbolag hade köpt ut Irma och Lasse några år tidigare, med förbehållet att de skulle få bo kvar så länge de ville. Enligt grusbolaget var denna tid begränsad och de ringde och beordrade att allt skulle väck på hösten, ett par år efter att avtalet ingåtts. Då hade jag varit i kontakt med grusbolaget sedan våren, men ännu inte lyckats fått tag i Irma och Lasse då de endast använde torpet som sommarbostad. Till slut och i all hast under senhösten fick jag kommit till platsen för att se torpet inifrån och även träffa de tidigare ägarna till det. De höll på att packa ihop sina tillhörigheter. Jag hade fått tre veckor på mig att forsla bort torpet. Och om hela den historien går att läsa i tidigare inlägg i min blogg.

Det blev en häktisk och turbulent tid för oss alla. Idag är vi dock väldigt lyckliga över att huset finns kvar och jag är extra glad då jag förhoppningsvis snart har ett eget torp att bo i. Ett torp som kommer strax tre mil norr om där det står idag, istället för det torp jag en gång trodde skulle bli mitt och som stod utanför Örebro.



Detta som en gång var Irmas, Lasses och Irmas döttrars sommarparadis



Detta som snart kommer kallas mitt hemma



Hela "torpfamiljen" samlad framför torpet Dammen


Jag, Irma, Lasse, Ann-Charlotte och Marie-Louise


Dagen slutade med en magisk kväll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar