Midsommarvärme

Den här midsommaren kom värmen, ja, iallafall i mitt hus. Dagen före midsommarafton var det dags att isolera det lilla torpet. 

Isoleringsbilen kom med cellulosaisolering som nu sprutats in i väggar och tak. När isolerigskillarna var klara såg torpet ut som ett hus som stått pall för en större beskjutning. Lite väl stora ingångshål kanske...

Så nu hoppas jag att jag får det varmt och skönt i mitt lilla torp. Från början gjorde jag ganska tappra försök att slippa isolera eftersom det inte borde behövas i en timmerkonstruktion och för att det förvanskar torpets utseende. Kommunen ställde det dock som krav för att få igenom byggsamrådet. Dessutom visade det sig när det var just det här torpet som skull flyttas, att timmerstommen var av klentimmer. Till vintern kommer jag förmodligen tycka att det var en god idé iallafall. 

Jag hoppas ni alla haft en riktigt fin midsommar!

Lerklining

Har i helgen varit på kurs ute på Nääs, min fritidsgård. Så mycket jag lärt mig här, så mycket energi jag fått här, så många nya människor jag mött här.

Min fritidsgård.

Denna gången var det lerklining, tyvärr inte på timmervägg som jag funderar över att göra i rummet i torpet, däremot på halmbalar. Det var på både gott och ont ska jag säga. Ville naturligtvis pröva på det sätt som jag själv kanske ska använda, men samtidigt öppnades halmbalshusvärlden för mig och nya idéer börjar gro. Hmmm, får se om det kan bli någonting sådant så småningom...

Första dagen såg hyddan ut så här.

Det blir djupa fönsternischer i ett halmbalshus.

Här är leran blandad och klar.

Lera, sand och fibrer i olika delar. Tre lager, tre olika lerblandningar.

Första skiktet med lera har klinats på, detta är själva klistret.

Här är lager två och tre. Lager två ska se till att väggarna blir raka. Det är det tjockaste lagret som fyller ut håligheter och annat.

Lager två ska ge en jämn och fin yta, som sedan kan målas eller tapetseras på.

Med lera kan man också göra andra roliga saker på väggarna.

Så här såg hyddan ut när vi var klara.

Det rullar på

Nu har det hänt mycket på mitt lilla torp. Har inte ens hunnit (eller vågar jag säga det? Orkat) blogga den senaste månaden. Och då har jag haft att göra ska jag säga mina vänner.

Utöver heltidsjobb har jag hunnit att nästan lägga klart golvet i rummet, baxat upp takteglet på båda sidorna av taket, lagt en del av taket själv och städat några hundra tegelsten.

Men jag har också fått lite hjälp så att yttertaket blev klart, jag hjälpte till med läkten och så passade jag att be om hjälp att sätta in de två fönstren som var färdiga när hantverkarna ändå var här. Jag har även fått hjälp med att få upp vindskivor så nu kan man se en förvandling...den svarta papplådan börjar mer och mer likna ett torp.

Arbetet med murstocken har även det påbörjats och jag hoppas den kommer upp här i vecka och under nästa. Jag kommer även få besök av isoleringsbilen, väggar och tak ska isoleras med lös cellulosa.

Mitt enkupiga tegel som jag körde från Tjörn. De fösta husdelarna jag införskaffade.

Tja, det blev nog rätt rakt ändå.

Tegel och fönster.

Lådan börjar likna ett torp.

Lägga golv

I helgen var det så dags...för golvet att läggas. Äntligen har jag spikat klart pappen (i gamla delen). Två lager vindpapp istället för lera blev det i bottenbjälklaget.

Först var det naturligtvis isoleringen som skulle i bjälklaget. Hampaisoleringen som jag hämtade i vintras och som bara legat och väntat på detta. Med kniv och kratta var det bara att börja. Sprätta upp 15-kilossäckarna, strö ut innehållet i påsarna och kratta ut det över bjälklaget. Jag kan ju säga att det dammade en del och hampadammet satte sig i både hals och näsa.

Sedan var det dags att hugga in på granbrädorna som låg i sina långa, fina buntar. Jag ska villigt erkänna att jag tog mig an arbetet med skräckblandad förtjusning. Jag har ju aldrig lagt golv förut, tänk om jag inte kunde. Jag menar...det ska helst bli rakt...jag som inte ens kan såga rakt med en fogsvans. Och så det där med att mäta, jodå, mäta kan jag, men jag kommer aldrig ihåg en enda siffra...hmmm...hur i hela fridens namn kom jag på tanken att flytta ett jäkla torp?

Men det gick som en dans...iallafall de första golvbrädorna. När jag kom till bräda sju eller åtta började det krångla. Den ena brädan efter den andra trilskades, skevade och ville verkligen inte på plats. Efter en tre, fyra olika brädor tänkte jag att det kan inte var fel på fyra nysågade brädor. Felet måste finnas i de som redan är lagda. Och jag började mäta...det var rakt, det var det. Efter många och olika tankar som avfärdades kom jag till slut på att jag kanske skruvat den senaste brädan för hårt, på mittenbjälkarna. Jag menar, bjälkarna är inte helt raka de heller. Jag lossade på mittenskruvarna och vips...nu gick det lättare.

Det var så jag lärde mig att vissa bjälkar behöver salas på för att hamna i lod med de övriga innan de borras på plats. Efter det var det inga problem att få de där fyra golvbrädorna på plats.

Hampaisoleringen strös ut i bjälklaget.

Det ser mjukt och skönt ut...jag hoppas det kommer värma om vintern.

Jag kom halvvägs in i rummet i helgen. Behöver få mått på murstocken innan jag vågar fortsätta.

Det finns att göra

Alltså...det finns att göra här på torpet. I vintras var det fönster, fönster, fönster...och det är det väl i viss mån fortfarande, men nu kan jag variera det med pappspikning (snart klart), lägga isolering i golvbjälklaget, lägga mitt grangolv som nu har kommit, rensa tegelsten till murstocken, lägga panelbrädor på tork... 

Jag har också en del målningsarbete att göra, det är framförallt där fönstren kommer in i bilden just nu. Utöver det målar jag olika prover för att hitta de rätta kulörterna till mitt kök vilket är spännande, men inte helt lätt. Och jag har en del fönster kvar att få ordning på...för att inte tala om fönsterkarmarna...mitt ständiga dåliga samvete. Jag måste bara ta tag i det och hitta någon som kan laga dem åt mig, jag har nog varken tid eller ork att göra dem själv. 

När det gäller den gröna färgen är jag inte helt nöjd, men jag fick en idé när jag läst i senaste numret av Gård och Torp. Grön umbra kanske skulle göra susen. Jag ska nog försöka få till en egen grön färg som passar.

Som om detta inte var nog...jag har en trädgård som börjar vakna till liv och som drar i mig som en magnet. Jag har lovat mig själv att i år får det bli minsta möjliga ansträngning där för att få mer tid till husbygge, frågan är bara om jag kan låta bli.

Direkt från skogen i vintras

Sågades till panelbrädor och lock i vår

Ligger på tork nu

Potatisen ska också i jorden, här den goda Amandine

Fönsterkarmar som ger dålig samvete

Det finns fortfarande några fönster att skrapa, kitta, glasa och måla  

Hjälp - jag blir galen...

När det gäller uppvärmningen av mitt lilla torp har jag ju tänkt en salig blandning av sol, pellets och ved. Har ju dessutom liksom sedan länge vetat vilken pelletskamin jag skulle ha, eller, iallafall två möjliga kandidater. Nämligen Castile eller Mt Vernon från Quadra-Fire.  

När jag nu utforskat saken lite närmare har jag kommit till den tragiska insikten att dessa inte är kanalanslutna, vilket min kamin måste vara då den ska värma upp fler rum än bara rummet där den ska stå. Jag har visserligen hittat andra, fina moderna gjutjärnskaminer  med lite äldre utseende, men tro det eller ej...ingen är kanalansluten. 

De kanalanslutna kaminerna som skulle passa mitt uppvärmningsbehov passar helt enkelt inte mitt hus, eller är det kanske min smak de inte passar? Oavsett tycker jag att de ser ut som små plåtrobotar och skulle bli ett anskrämligt inslag i mitt lilla torp. 

Men det kan väl ändå inte vara möjligt. Det måste väl ändå finnas en snygg, kanalansluten pelletskamin. Annars är det hög tid att börja tillverka det, NU! Jag behöver den förhoppningsvis i höst. Hjälp!

Det är denna som ska ersättas med en kanalansluten pelletskamin.

Vill Sjötorp

För ett drygt år sedan skrev jag om Villa Sjötorp, eller Haegerska villan som den också heter. Nu, i år lyckades jag äntligen komma dit. Söndagsmiddagen var mycket god, men tyvärr lite små portioner och inte särskilt hjärtlig service vilket jag hade förväntat mig i en miljö som denna.

Lite hushistora: bruksägare Emil Haeger som arbetade på Lilla Edets pappersbruk köpte en tomt med vidunderlig havsutsikt på Lyckorna i slutet av 1800-talet. Han ritade själv den villa som han skulle bygga på sin tomt. Husdelarna tillverkades på hans eget snickeri i Lilla Edet, de märktes upp och forslades till Lyckorna på pråmar. 1901 var Villa Sjötorp inflyttningsklart.

Under 40-talet såldes området till en man kallad Kalle på varvet. Han lät makarna Zachau driva pensionat i huset under några år. Därefter kom huset att återgå i pappersbrukets ägo. Då användes det som sommarbostad för de anställda på bruket. I början av 80-talet köptes villan tillbaka av familjen Haeger som nu driver pensionat och restaurang.

(Uppgifterna är hämtade från Villa Sjötorps hemsida)

Entrén skulle man kunna tro, men entrén är faktiskt på andra sidan av huset.

I matsalen stod borden dukade.

Spegel och spegeldörr i hallen.

Golv och golvlist i hallrummet.

Självaste Fru Haeger bodde på nedervåningen.

Husets klocka har nog använts flitigt i sina dagar.

Trappan upp till övervåningen.

Alla rum är olika och unika i inredning och storlek.

Det vackra taket.

Så går vi ner igen då...

I källaren hittar vi toaletterna.

Kakelugnen står i matsalen.

Inte bara vackert hus, även utsikten är helt bedårande.

Hej då! Vi ses säkert någon annan gång igen.

Våren är här...

Våren har äntligen kommit till min del av världen. Och det är jag så glad för...äntligen kan jag sätta spaden i jorden. Det betyder att jag i helgen spenderade en dag i trädgården och en dag med byggnadsvård.

Äntligen kunde jag få upp de här goda knölarna!

Så här mycket fick jag upp...i potatislandet...där det inte ens skulle finnas några.

I söndags bar det i väg för att hämta tegelsten till min murstock.

Orensade (fler finns i ladan)

Rensade.