Ny tändare till min Pelle

Innan sommaren anlänt i år, och då menar jag sommaren, den som infann sig ungefär i mitten av juli, krånglade pellen nästan dagligen. Sedan fick han ett välförtjänt sommarlov och när jag för någon dryg månad sedan började provelda i pellen igen gick han som en klocka. I några dagar. Sedan var han död. 

Han var sten död. Dags att plocka fram instruktionsboken och felsöka. Kom ganska snart på att det måste vara tändaren som lagt av. Och var hittar man en sådan då? Till min amerikanare som typ ingen säljer? Googlade såklart. Fick svar och erbjudande om en hiskeligt dyr sak med orimligt hög fraktkostnad och inget om det fanns en mer lokal återförsäljare, nejdå. Hittade en misstänkt dito i i Mölndal, jag ringde, men nej då! Mejlade ytterligare en i Alingsås, och jodå, jag har två sorter och har inte öppet i helgen, men jag lägger ut den på ett ställe så kan du hämta den när du vill...och ja, fakturan ligger i samma påse. 

Alltså allvarligt! Jag har aldrig träffat mannen i fråga, än mindre anlitat honom för minsta lilla hantverkarjobb och han lägger ut en påse med en tändare till mig, en fullständigt, för honom, okänd människa. Tänk att det fortfarande kan funka på detta vis. Jag blev så glad! Och lika glad blev jag eftersom en kär kollega erbjöd sig att hämta upp den, eftersom hon ändå skulle vägen förbi under helgen. Tack! Tusen tack alla fantastiska människor som finns!

Ny tändare hemma igen.

Att någonting så välordnat och fint förpackat ska skäras loss och bli till någonting som mest liknar en tjuvkoppling.

Tada! Eld i vår spis, igen.

Min fina dörr

Nu har min fina dörr äntligen kommit på plats. Se så fint det blev. 

Vatten inkopplat

Nu har jag även fått vatten inkopplat i torpet. Så då verkar det bara vara till att invänta kökssnickaren och röris då...och vänta verkar jag få göra...

I början av sommaren blev jag lovad att köket kommer vara klart innan augusti månad är till ända...jag har dock en stark känsla av att det inte kommer bli på det viset, men det klart, hoppet är väl det sista som överger en... 

Även rörläggarens plan sprack tydligen då ingen kunnig på det området dykt upp under veckan som utlovats. Det är ju just det här som är den trista sidan med det här torparbetet. Det slår ju nästan aldrig fel.

Goda grannar

Häromdagen, när jag var borta, hade en grannfamilj passat på att komma förbi. Och med sig hade de tre skafferihyllor med lokal förankring och en historia.

Hyllorna stod lutade mot torpet och de kommer snart att få en fin plats i mitt skafferi i det flyttade torpet. Hyllorna har en gång tjänat som förvaring i grannhusets skafferi. Ett torp som ligger som mitt närmsta grannhus, på andra sidan gärdesgården och som numera är ombyggt och utan någon som helst torpkaraktär. 

Hyllorna hittades på vinden i torpet när det skulle säljas. De togs tillvara och lades undan...ända fram tills nu när det finns en önskan och en glädje i om jag kan ha användning för dem i mitt torp. Och det kommer jag verkligen att ha. Bättre hyllor går inte att få. Tänk att jag får äran att återbruka dessa och att de återigen hamnar på en plats där de hör hemma. Tusen tack!

Snart klart för inflyttning

Sovrummet i tillbyggnaden börjar bli klart för inflyttning. 

Efter den stora röjningen av torpet har jag äntligen fått plats att så smått börja inreda sovrummet i tillbyggnaden. Så härligt att ha ett rum som (nästan...) inte belamras med verktyg, byggdamm och annan bröte. Stockväggen och golvet har linoljesåpats åtskilliga gånger. Framförallt golvet eftersom jag vill att det ska få en liten skyddande härdning innan det tas i bruk på riktigt. 

Alla fönsterfoder är på plats, här har jag använt de gamla fönsterfodren. Har bara skrapat dem lite ytligt och funderar på att ha kvar de olika färgresterna som minne och lite shabby chic hardcore (läs byggnadsvård). Jag gillar tanken på att den nybyggda delen till viss del lever sitt eget liv, men också att den kopplas ihop med den gamla delen, lite som att de går hand i hand genom livet, fast på sina egna speciella vis.

Jag har även lärt mig förkroppa taklister. Det som var så svårt enligt så många. Oj, oj, oj, aj, aj, aj...tänk att en inte ska lyssna så mycket på vad andra säger. Fick en liten lektion och några tips, mallar och sätt att tänka. Och då var det inte så svårt. Ja, det går väl inte som en dans, men det går. Det är lite pilligt och den vassa kniven är både en tillgång och en förgörare så att säga. Har än så länge fått upp tre taklister i sovrummet och skurit både dem och mig själv lite här och var. Problemet med den sista listen i sovrummet är att den ska förkroppas i båda ändarna...hmmm...så jag väntar lite med den tror jag, tills en sån där bra dag dyker upp, när allt går som en dans...

Båda fönstersmygarna är målade tre gånger med: Ottossons Titanvitt med en uns grön umbra i för att bryta den bländande känslan av väldigt vitt. 

Det som saknas är en omgång färg på väggarna, golvlister, dörrfoder, gardiner och lite mörkläggning för bästa möjliga sömn. Och så en säng såklart.

Jag skurade väggen med linoljesåpa två gånger för att få bort damm och för en slätare yta.
Väggen blev även lite ljusare efter skurningen.

Golvet skurade jag fem gånger.
Jag hoppas det ömtåliga grangolvet nu blivit lite härdat.

Tja, för att vara första försöket, med slö kniv så finns det hopp omét...

Fick en liten lektion i förkroppning i början av sommaren.

Dörren in till sovrummet har plockats isär och limmats ihop igen.

Nu på plats och med lite trix och fix så funkar den fint.

Hålkällisten på plats i sovrummet.

Har fått hjälp med att sätta lister i alla fönster så att det blir tätt
till vintern med innerbågarna på plats.

Nu kan en ju nästan tro att nå´n bor här...

Pärlspontspanel

Snart är all pärlspontspanel på plats. Det har gått åt en hel del. 

Förra året försökte jag beräkna hur mycket panel som skulle gå åt till de olika rummen och utrymmena. Ville inte måla mer än nödvändigt och samtidigt skulle det ju räcka överallt. Nu ser jag resultatet på den uträkningen...den stämde ganska väl. I köket, som är grönt, fattades det ca tio målade längder, i det gråa badrummet bara tre. I hallen har jag ett gäng gula kvar eftersom jag planerar att bygga någon form av garderob/avskiljare där. Däremot har det blivit lit si och så i trapphus och hallen från verandan. Hade inte bestämt vilken färg där skulle vara så där fick det bli det jag hade kvar. Även takpanelen har räckt hela vägen.

Badrummets väggbeklädnad är nästan klart.

Frågan är vilken nyans av grått det blir när det är klart.
Är just nu inne på 50% hastingsgrå och 50% titanvit, Ottosson.

Äntligen har energin och lusten kommit tillbaka

Nu, äntligen har lusten till torpet återvänt. 
Jag fick hjälp med att få trappan till andra våningen på plats för några veckor sedan och med det också en storstädning utan dess like. Allt material som legat och stått och skräpat och dammat igen ligger nu på vinden eller så har det åkt till tippen...så skönt!

Tänk att en trappa kan vara så förlösande...knappt en tror det är sant. Nu är väl inte det enkla svaret bara trappan...mycket annat har bidragit till att jag i mitten av februari tappade all lust, ork och energi. Det var faktiskt en känsla av ångest att bara gå ut dit i enkla ärenden som att elda eller vattna växterna jag belamrade torpet med under våren. 

Trots allt inte så konstigt efter dessa år med heltidsjobb, torparbete, trädgård, får, löpning, kvällskurser och allt annat som tillhör livet. Det viktigaste är dock att kunna stå emot det dåliga samvetet som gnager när en inte orkar. Eller rättare sagt: en får lära sig att inte ge sig dålig samvete de dagar, veckor, månader, perioder en inte orkar.

Den efterlängtade trappan på plats.

Energitjuven: kaos... 

....

...

...till ordning, lugn och utrymme att röra sig i...

...

...

Verandabygge

Nu är äntligen verandan på väg upp. Har fått hjälp av en snickare med stomme och tak, resten hoppas jag att jag ska klara själv...den som lever får se.

Men drömma klarar jag fin fint på egen hand iallafall...kan redan nu se mig sittandes där en vacker sommarkväll och blicka ut över nejden. 

Lite fönsterrenovering krävs då förstås...igen. Och det ska jag väl också klara av nu. Jag har en förhoppning om att jag inte behöver införskaffa allt för många nya glas till bågarna. Tyvärr inträffade en liten olycka för några år sedan, då rasade fönstren i backen och åtskilliga glas gick. Har jag tur löser jag det med glas från torpest innerbågar där jag satt in energiglas.

Min fina dörr

 Sådär ja, nu börjar lusten till torpet smyga sig på igen...ÄNTLIGEN!

Har klurat och fundera över färgerna på ytterdörren. Den kommer bli grå på insidan och grön på utsidan. Så långt är jag klar. Men vilken grå? Vilken grön? Ångest! Än så länge har jag bara målat den gröna sidan med en blandning av 50% köpenhamnsgrön 50% titanvitt samt en rejäl skvätt rå linolja. Jag kallar det grundfärg. Nästa omgång tänker jag öka mängden grön färg och sedan måste jag bestämma mig hur slutfärgen ska bli...

Mycket spröjs, mycket tejp.

Sådär jag, ena sidan grundmålad.

Får får inte får, får får lamm

Nu var det ruskigt längesedan jag var här inne och skrev. Torplusten avtog i februari och sedan dess har en del annat hänt. 

Till exempel har tackorna jag införskaffade i höstas nu lammat och torparfamiljen har växt kraftigt måste jag säga. Kamilla fick först tre ursöta lamm och en knapp vecka senare var det dags för Kristina att få sina två töser. Med detta blogginlägg hälsar jag alla fem välkomna in i torparfamiljen!

Kamilla med Melwin och Petra.

Melwin älskar att hoppa i höet.

En kan inte få nog av denna kille.

Kristina med Matilda och Elvira.

Petra och Melwin.

Här har vi hela Kamillas kull samlad med lill-Stina på toppen.