Från en löst ångestknut till en ny, olöst en

Nu när avloppet verkar ha ordnat sig så kommer en ny ångest, ja varför bygga utan ångest? Det hade väl varit för tråkigt. Denna gången handlar det om beslutsångest. 

Det är dags att få upp verandan. Delarna står på logen och vänta på renovering. Alltså, det där med fönster börjar ta emot nu. Inte nog med att bågarna är VÄLDIGT risiga, många glas krossades vid en liten olycka för ett år sedan ungefär. Utöver dessa originaldelar har jag två fönsterkarmar för fyra fönster i vardera karm ståendes. Ett utomordentligt blocket-fynd jag gjorde för en del år sedan. Helt nyrenoverade, med innerbågar och med karm då som jag nämnde. Bara att ta och bygga in i en ny veranda. Till saken hör att de renoverade fönstren har en helt annan storlek och glasindelning (se bilder nedan).

Med tanke på alla de fönster jag redan renoverat känns det väldigt lockande att ta de nyrenoverade till verandan. Då får jag även innebågar, en "stabilare" och varmare veranda, jag slipper allt jobb och att skaffa mer glas, jag får även en något större veranda (vilket är praktiskt, och kanske passar bättre in på huset eftersom det nu är isolerat och lite större på fasad och höjd). 

Även fast denna lockelse är så stor gnager ändå känslan någonstans inom mig att det inte är rätt, det blir inte bra. Frågan är om de nyare delarna gör verandan klumpigare, mindre smäcker och förfular mitt vackra torp. Råd mottages tacksamt.

Här är hela fönsterångesten. Originalverandan.

Högerfönstret är nyrenoverat, har innerbåge och
har på denna bild insidan utåt (för färgens skull) 

Här är högerfönstret med rätt sida utåt.
Det har ändå en viss harmoni tillsammans med pardörren,
men är 4 cm bredare och ungefär lika mycket lägre.

Så såg torpet ut med verandan före nedplockningen.

Att tänka på är att huset är något bredare och högre
med tanke på ny isolering.

Uppbyggt igen, lite högre, lite bredare och längre.

Sen ser huset lite extra högt ut när hela grunden syns.
Grävmaskinen har inte gjort klart allt än.