Så kom då äntligen solen

Ja, vad kan man säga, men livet blir väldigt mycket roligare och enklare med solens ankomst. Jag dumpade min ångest på taket och lämnade en liten bit av det tegellöst. Jag gissar på att jag inom kort kommit över det hela och ligger väl där snart igen och pillar dit de sista bitarna.

Tog mig istället ner till kammar´n där jag i det närmaste lagt klart golvet. Har även förberett för isolering i köksgolvet, drevat lite, kollat in att pappen är hel osv. Så när regnet kommer kan jag hugga tag i den delen direkt. 

Fönsterbågarna har också fått sig en omgång färg till, iallafall sex av dem. De har fått flytta från snickeriet till kammar´n i torpet och inväntar en sista strykning innan de ska på plats in i fönsterkarmarna.

Innan det riktiga sommarvädret hann infinna sig begav jag mig på en utflykt till Skepphult och Slättholmens såg. Hade med mig pärlspontspanelen från det gamla torpet för att höra om jag kunde få en liknande till ett rimligt pris. Och ja, det kunde jag. Han hade många hyvlar och vi hittade en som skulle passa min pärla. Dessutom hade han en uppsjö av lister, foder och annat som kan tänkas behövas i framtiden. Behöver jag nämna att jag kommer ta med mig många förlagor när jag hämtar mina 110 m2 pärlspontspanel i augusti? 

Nåväl, senare, samma eftermiddag sprack himlen och solen lyckades sprida sina strålar mot mitt lilla paradis på jorden. Det var nu dags att börja måla ytterpanelen. Och, ja, ja, ja, jag vet att det sägs att det inte behövs. Det är bättre att vänta till nästa sommar med att måla. Färgen fäster bättre, det blir inga omålade träsprickor, kåda har trängt ut...

Men jag säger så här: jag vill måla för att få färg både på och under locken, det är så mycket enklare att måla brädorna när de ligger ner och framförallt, jag ser så mycket fram emot att få se mitt lilla torp i färg. Därför gör jag en kompromiss...jag grundar i år och målar en gång till nästa sommar. Då tänker jag också koka min egen färg, då får jag samma röda nyans på hela torpet.

Så i två och en halv dag har jag fått underbar hjälp med att måla många, långa meter Falu ljusröd på min uppsågade panel från skogen som omger torpet. Den vi sågade upp tidigare i år. Känslan av att ingenting händer är just nu som bortblåst och det känns bara, härligt!

Golvet i kammar´n är i det närmaste klart.

Fick fin hjälp av flinka små fingrar att isolera under golvbrädorna.

Så var det dags att börja måla panelen.

Tänk vilken skillnad i nyans, den ljusa är utan linolja, den mörkare är med.

Jag är helt övertygad om att mitt lilla torp kommer att klä i färg.

Stigen hem till mig.