Att det kan vara så svårt att komma fram till hur en enkel liten ytterdörr ska se ut.
Efter att ha nåtts av insikten av det omöjliga, att hitta en gammal, isolerad dörr med ljusinsläpp och med tillgänglighetsanpassade mått, beslutade jag mig någon gång på försommaren att hitta en ny dörr, med gammalt utseende. Lättare tänkt än gjort visade det sig. Iallafall att hitta en ytterdörr som ska passa ett enkelt hus som mitt, men ändå vacker och med ett fönster för mer ljusinsläpp i hallen.
Undra hur många timmar jag googlat, tänkt, skissat. Undra hur många dörrar jag stannat framför och fotograferat. Tillslut förstod jag att det är dags att få ordning på det här. Dörren tar ändå en månad att få tillverkad och levererad och hösten är i antågande. Jag måste komma med ett förslag. Snart. Ändå visste jag någonstans att när jag väl hittar DEN dörren då vet jag också att det är den rätta. Men den ville visst inte infinna sig, den där rätta dörren.
Jag bestämde mig ganska snart för att min ytterdörr skulle ha en panel som liknar en spontad panel på utsidan. Såsom på den befintliga ytterdörren. Hittade ett dörrfönster jag kunde tänka mig och så skissade jag en variant som jag var rätt nöjd med. Skulle bara mejla iväg skissen. Det tog ett tag att få iväg det där mejlet. Under de dagar det tog för mig att få iväg skissen bläddrade jag på instagram dagligdags, så som jag brukar bland vänners och byggnadsvårdsintresserade instagramvänners utlagda bilder. Jag bläddrade och bläddrade. Och helt plötsligt bara var den där. På en bild. En dörr till ett stenugnsbageri i Slöinge. Min dörr. Det var den och ingen annan.
Så var så goda:
Nu är den beställd.
