Nya möten och nya bekantskaper

En väldigt trevlig konsekvens av att mitt lilla projekt nu spridits till en bredare publik är att folk hör av sig, från både väntat och oväntat håll.

Farstun var i samma gröna färg jag hittat i mitt kök, allt, förutom pärlsponten, var grågrön. Pärlsponten var målad i en mild ljusgul färg vilket passade väldigt fint ihop med det grågröna. Och det var inte alls märkligt med grönt tak, foder, lister...

I söndags ringde en äldre herre som inte bor långt härifrån. Han undrade om jag var intresserad av hans gamla tapeter. Jisses, tapeter! Självklart måste jag undersöka saken, inte bara för att eventuellt få tag i gamla tapeter, utan kanske framförallt att få träffa en människa med intresse för det gamla. (Ja, varför skulle han annars ha en massa gamla tapetrullar liggandes?)

På vägen hem från jobbet ringde jag honom och fick vägbeskrivning. Vägen ringlade fram och till slut var jag framme. Gult hus med grön ladugård, det måste vara rätt.

Jovisst var det det. Mannen kom ut och välkomnade mig, berättade om alla äpplen och päron han plockat under hösten. Han berättade om trakten, sina gamla släktingar, om ödegårdarna runtomkring, om alla gamla ting han hade och om sitt gamla hus. 

Till slut plockar han fram en resväska, modell äldre, full med tapetrullar, alla i murriga mörka färger. Det är helt fantastiskt...här står en man som sparat en massa tapeter från 20-30-talen. Och han vill så gärna att de ska komma till användning, i ett gammalt torp.

Det hela slutade med att jag tackade för titten, bad att få återkomma om jag var intresserad när det en dag blir dags att tänka på väggbeklädnad. Vi samtalade ytterligare en stund, jag fick en visning genom huset och han berättade om alla gamla ting. Det sista han frågade mig var om jag hade äpplen hemma. Jag svarade att det är dåligt med det, då hämtade han en påse och bad mig fylla den med ljuvligt doftande äpplen att ta med hem.