De senaste helgerna har jag spenderat mycket utav min tid vid min tomt. Vackert väder och ljusa kväller betyder att dygnet helt plötsligt fått fler timmar och med det blir det också mer gjort. Har svårt att slita mig och komma därifrån när solen gått ner och kvällskylan kommer smygande, har inte särskilt stor uppfattning om tiden när jag är där ute och arbetar. Har dessutom då inte heller hunnit skriva särskilt mycket här på bloggen, men här kommer lite bilder från vad som händer. 
Nu när solen så generöst bjudit på sina strålar och regnet sköljt över planteringarna har det börjat växa så det knakar, framförallt i mitt potatisland. Från det att jag kom ut i lördags eftermiddag tills jag åkte hem i söndags kväll hade blasten vuxit flera centimeter. Fantastiskt!
En vacker gammal buskros jag fått i gåva av en kär vän och kollega. Jag hoppas den kommer att trivas här vid gärdesgården och min gamla vildapel. Gillar tanken på att få (och så småningom också dela med mig av) vackra gamla växter, av vänner och bekankta. Det blir en lite mer personlig touch då. När denna buskros vuxit till sig, blommar, min trädgårdssoffa står intill den och jag sitter där och drar in den ljuva doften av rosor kommer jag alltid att tänka på min kära vän. 
Även de första perennerna jag planterade i våras har tagit sig ordentligt. Den rosa löjtnanshjärtat blommar för fullt och de övriga plantorna har brett ut sig allt mer. Dessutom går det att sköna pallkragarna som numera är flyttade till min lilla halvö. Det går knappt att förstå att hela denna plätt varit översållad med taggiga björnbärsbuskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar