Nu kan jag ju inte låta bli. Måste bara skriva ett inlägg om Folkhemmet och lort-Sverige. Nu när jag ändå precis fått in rinnande vatten i torpet.
Som de flesta redan vet är det svårt att hitta ett gammalt hus med badrum. Hygien har inte alltid ansetts särskilt viktigt. Men vad inte många kanske vet är att medeltiden faktiskt var en renligare tid än senare århundraden. Men det dröjde ända fram till mitten av 1800-talet innan de första vattenledningarna började byggas i Stockholm som då var först i landet med att bygga vattenledningar i större skala. Men Stockholm var också en av Europas sista huvudstäder att göra det. London hade sin första vattenledning 1285 och på 1600-talet hade staden flera.
Det var först under mitten av 1800-talet smuts och lort blev mer förknippat med sjukdom och död. Framförallt bidrog kolerans härjning till denna kunskap. Sverige drabbades av flera koleraepidemier och dessa kom så småningom att förknippas med smutsigt vatten som i sin tur ledde till ett uppvaknande och en vilja att hitta hygieniska lösningar på problemet. År 1861 stod Sveriges första vattenverk klart.
Badrum i modernare tappning kom inte till Sverige förrän under 1860-talet, men då bara i de mest förmögna hemmen i staden. Detta bidrog till en hygienbarriär mellan fattiga och rika i landet. Industrialiseringen och urbaniseringen är även de två faktorer som drivit på utvecklingen av introduktionen av badrum i Sverige. Under slutet av 1800-talet kunde därför en VVS-industri uppstå som kunde masstillverka tekniken.
Som alternativ till badrum fick de fattigare fortsätta nöja sig med att sköta sin hygien i sjöar, vattendrag och man kunde även uppsöka speciella badstugor som t.ex. Rosenbad, men det vara bara för den som hade råd. Det fanns även s.k. hembad, företag som levererade badtunna och varmvatten i hemmet. Då ställdes tunnan i något utav bostadens rum.
Vattenledningarna drogs till en början till en kran på gården där hyresgästerna kunde hämta sitt vatten. De första vattenledningarna som drogs in i husen var tillverkade av bly och gick till tvättställ och i vissa fall även till badkar. I och med detta uppstod också ett behov av att inrätta ett eget rum för hygien i bostaden.
Ett stort problem var dock att varmvatten fortfarande inte gick att få ur kranen, först under slutet av 1800-talet uppfanns den första, gasdrivna, varmvattenberedaren. Istället fick man fortsätta värma sitt vatten på traditionellt vis, på sin spis.
Trots att borgerligheten, genom vetenskapliga argument och kampanjer, försökte upplysa andra samhällsgrupper om de nya hygieniska idealen gick det dåligt. Människorna i de lägre klasserna levde kvar i sin smuts och att tvätta händer och ansikte med vatten innan söndagens kyrkobesök var troligen enda gången i veckan detta skedde. Att tvaga sig var troligtvis någonting som endast skedde ett fåtal gånger om året. Och då kan det nog även antas att den årliga jultvagningen skedde mer ur rituellt perspektiv än hygieniskt. Det fanns även en syn på smuts som att den faktiskt kunde skydda mot sjukdom.
I rikare hem i staden användes torrdass inomhus från 1860-talet. I de fattigare hemmen var utedassen fortfarande stället att uträtta sina behov. Dessa dass tömdes och innehållet skickades ut på landet, till jordbrukets jordar och grödor att gro i.
Runt 1870 var Göteborg först med att installera avloppsledningar i Sverige och strax därefter följde Stockholm. Trots det var Sverige långt efter med att installera vattenklosetter som uppfanns redan på 1500-talet. De första avloppsledningarna i Sverige användes till att bli av med illaluktande spillvatten och inte toalettavfall. Det var inte ens tillåtet att koppla in wc. Men, i slutet av 1800-talet kopplades de första vattenklosetterna till septitankar och 1895 sägs det att det i Stockholm fanns 39 fastigheter med wc-anläggningar.
I Göteborg kopplades de första vattenklosetterna till det kommunala avloppssystemet 1906 och i Stockholm 1909 då det sågs som en lämplig åtgärd för den hygieniska utvecklingen i städerna. 1930 hade en av fem bostäder tillgång till vatten och avlopp. För de fristående bostäderna var den siffran endast en procent, som hade tillgång till wc och två procent, som hade bad eller dusch.
Under mellankrigstiden påbörjades skapandet av det moderna Sverige. Tack vare Ludvig Nordström och hans radioreportage, Stockholmsutställningen och Sven Wallander och hans HSB och deras påtryckningar kring inrättandet av rinnande varmt och kallt vatten, badrum, tvättstugor mm i bostäderna påbörjades utvecklingen av det svenska Folkhemmet, där det smutsiga skulle byggdas ut och det rena byggdas in.
”Jag såg människor sammanbo med djuren. Jag såg människor bo i sammanrasade hus. Jag såg människor bo i vad man närmast måste karaktärisera som hålor eller grottor (…) Jag såg brunnar där man både diskade och hämtade diskvatten, och där kreatursspillningen låg på brunnskanterna. Jag såg rum där ormar och råttor kröp in genom spismuren…” Citat av Ludvig "Lubbe" Nordström och hans iakttagelser i lort-Sverige 1938.
Under 1930-talet blir rinnande vatten och badrum standard i HSB:s bostadsbyggen, så småningom även moderna kök och tvättstugor. Även om det blev vanligare med rinnande vatten, tvättställ, badkar och wc som standardutrustning i fler och fler bostäder under 1940-talet var det fortfarande en tredjedel av dem som saknade badrum. Inte förrän under 1970-talet kopplades de sista stadsdelarna till avloppsnätet. 1980 hade 96 procent av Sveriges bostäder tillgång till badrum och på landsbygden var den siffran 78 procent.
Lyssna också på: När folkhemmet städades fram
Se även filmen: Toalettens historia
