Jag blir så bestört ledsen då jag råkar på hus som bara får stå och förfalla, jag blir lika bestört ledsen då jag ser ett vackert gammalt hus förvanskas av människor utan känsla, kunskap och ögon att se det vackra i sitt hus. Tyvärr har jag ett nytt exempel på detta, ett exempel jag tvingas påminnas om varje dag på vägen till och från mitt arbete.
Jag har sett huset under många år, funderat över vem som bor där, OM det överhuvudtaget bor någon där. Till slut faktiskt sett en liten strimma rök ur skorstenen och då blivit lycklig. Sent i våras såg jag en till-salu-skylt som pekade mot huset. Och jag tänkte, NEJ! Jag gick in på mäklarens web-sida och jo, det var det huset som var till salu. Jag minns att jag var inne och höll huset under uppsikt och varje gång jag gjorde det, eller såg det på väg till eller från mitt arbete önskade jag innerligt att det var någon som visste vad det var för ett hus de skulle köpa.
Nu vet jag att det inte var det. Och det är med sorg i hjärtat jag inser faktum. Tyvärr finns det allt för många människor som köper ett gammalt hus utan att ta hänsyn till husets förutsättningar. Det gör mig ledsen. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan göra så.
 |
| Det här är förmodligen tyvärr bara början... |
Att samtidigt läsa Stig Robertssons: "Fem pelare" får mig att inse att många inte tar hänsyn till en enda utav dessa: kunskap, varsamhet, att förvalta, att förhålla sig till historien och material och teknik. Tänk om alla husköpare var kloka nog att iallafall bo in sig i sitt hus, inte slita ut, slänga och sätta in nytt det första de gör, i många fall utan att ens ha flyttat in.
Detta är dessutom ett hus som ligger alldeles intill den gamla vägen som ledde landsbygden till staden. Det ligger en fin lada i vinken alldeles bakom huset. Dessutom är detta det enda hus som påminner om den äldre bebyggelse som funnits på platsen. Idag ligger ett stort radhusområde alldeles bakom och i framtiden tror jag det kommer byggas liknande runtomkring den gamla gården.
