För ett år sedan höll jag som bäst på att plocka ner mitt hus i Ucklum. Foder för foder, golvbräda för golvbräda, stock för stock...
Det hängde på håret att det skulle gå. Hittade till slut underbara människor som kunde hjälpa mig att få ner huset, trots det risiga läget. Jag började nedplockningen själv ett par helger, fick behövlig hjälp av släkt och kollegor. När hantverkarna kom gick det fortare, men dagarna är korta i november. Jag vet att jag önskade det hade varit mitt i sommaren så att jag hade kunnat hålla på till tio utan problem. En utav de sista dagarna stod jag i bygglampornas sken, med hårfönen i ena handen och färgburken i den andra och försökte få ner bokstav och nummer på grundstenarna.
Nu är huset uppe och det är dags att sätta tillbaka alla delar igen, golvbräda för golvbräda, foder för foder...
Kofoten är fortfarande mitt favoritredskap, funkar där inget annat funkar. |
![]() |
Se bara här. |