Det ständiga målandet i sommarhettan

Färgen torkar långsamt i den heta sommaren. Åtminstone den på verandan.

Men igår kväll fick fodren en sista dans med penseln. Nu kan jag snart gå över panel och fönster en gång till och sen...sen ska jag bygga den lilla förvaringslådan, tillika sitt- och liggplats som ska förgylla tillvaron, både för mig och min veranda. En fast bänk, som en kökssoffa där jag kan förvara ved, sittdynor mm i och där jag kan ligga och läsa tidningen eller bara njuta av tillvaron. Jag tor att det kommer bli lite av en favoritplats. 

Taket i vardagsrummet är troligtvis färdigmålat, sånär som på tre pärlspontslängder.  Det är nog inte riktigt 100% torrt, men det ser bra ut (efter bara två strykningar! om vi bortser från grundfärgen då vill säga) Den vita färgen tog slut och då färgen även var slut i butiken förra veckan var det bara att bege sig dit och införskaffa en ny igår. 

Har också funderat ut vilken färgsättning fönstren i vardagsrummet ska få. Det blir en kombo av den ljust, ljust gula takfärgen i samklang med vit bruten med grön umbra. Spännande att se hur det blir. 

Min egen färgbrytning: 2 kg titan/zink och 100g sandgul. Till tak, foder och smygar.

Taket ser fint ut efter bara två strykningar.

Lite gamla taklister som återanvänds, satt i torpet innan nedplockningen.

Jag har naturligtvis även tagit hand om mina odlingar i värmen: vattning och skörd, mest var dag. 

Och så upptäckte jag att björnbären var mogen...så det fick bli lite härlig björnbärssylt med en touch av calvados.

Verandan, denna veranda...känns som att den aldrig blir klar. Dörren stängd för att hålla den dallrande hetta ute.

Årets hetaste dag?

Vidöppet hela natten för att få in kall luft och så stänger jag alla dörrar och fönster när temperaturen stiger på förmiddagen. Det där med öppna dörrar på nätterna gör ju även katterna glada. Då kan de ju gå in och ut precis som de vill. Och det bästa av allt, matte slipper gå upp tidigt, tidigt för att släppa ut. 

Så, idag passade jag på att fortsätta arbetet i vardagsrummet. Jag har täckt skarvarna mellan masonitskivor som spikades upp för två år sedan (ehh...jo just det). Först en uppblött remsa av sådant där inslagspapper man använde mycket av förr. Den första remsan något smalare än den sista, breda, som sedan limmas över. Allt för att stockar och/eller masonitskivorna ska kunna röra sig utan att tapeten spricker. Fiffigt va!

Har lite annat pyssel kvar innan arbetsdagen är till ända: måla klart den sista biten av taket och slipa och kitta foder samt smygar och förhoppningsvis hinner jag även måla dem. 

Men så var det det där med värmen...hur varmt blev det nu då? Utetemperaturen låg på 33-34 grader mitt på dagen. Det var som att gå in i en vägg. Innetemperatur, i den delen jag stängde till i tid 21 grader tills jag började laga mat...kokade potatis och stekte lite av varje i panna. Därefter steg temperaturen så det det blev 23-24 grader i hela huset. Och när jag tyckte det blev för varmt gick jag ut en liten stund...och när jag kom tillbaka in så var det svalt och skönt igen :)

Innan jag spikade upp masonitskivorna blötte jag dem så de svällde. Sedan spikade jag upp dem kloss an. Den lilla springan uppstod när masoniten torkat och utgör alltså det utrymme för materialet att röra sig. 

Pappersremsor som ska klistras upp över skarvarna.

Blötlagda, lite smalare pappersremsor som ska upp först,

Sådär ja. på plats. 

Ett år senare

Oj då, ser att det gått ett helt år, nästan exakt, sedan jag skrev sist. Och skäl finns för det. Det har dessvärre inte hänt så hemskt mycket sedan förra sommaren. Har i längre perioder inte haft ork eller energi kvar att lägga på torpet. Det är annat som har tagit kraften, energin och ibland också glädjen. 

Men nu är det semester igen, och jag har kommit igång så smått. Verandan blev inte helt klar förra året så tanken är att få till den i år istället. Drömmer fortfarande om att sitta där med ett glas vin och titta ut över nejden. Njuta av mitt fina hem, gärna i sällskap av någon jag tycker om, en kär vän eller så. Och då är det väl dags att sätta igång nu då eftersom den nejden inte finns kvar så hemskt länge till...

Planen var ju också att det sista rummet på nedervåningen, vardagsrummet skulle stå klart förra året, men det har stått orört så när som på den numera limmålade murstocken då. 

Har målat verandas foder och smygar med den där hastingsgrå kulören jag förälskat mig så i. Den som kräver åtskilliga strykningar innan hen är nöjd. Men snart så...

Idag var det dags för taket i vardagsrummet och den lilla hallen mellan verandan, vardagsrummet, köket och trappan upp till övervåningen. Jag blandade en ny kulör, tänkte att den sandgula färgen, som jag har i hallen och i verandan, skulle passa bra att bryta den vita med då tapeten som ska upp i vardagsrummet går i samma färgskala. 

Men allt går så långsamt och just nu är det väl mest värmen som bidrar till långsamheten, men även annat. Livet står lite på paus, och jag med det. Ibland är återhämtning viktigare än någonting annat. Och så får det vara. Och så är det.

Ottossons titan/zink blandad med en skvätt sandgul till taket i vardagsrummet.

Ny kulör, ny pensel. Lyx.

Verandan

Sommar, semester och i år står verandan på tur, ja, iallafall invändigt och en del målning också såklart.

Äntligen kom sommaren, semestern och lusten att ta tag i verandan. Har gått igenom alla mina "skräphögar" av material som dräller uppe på vinden, det är alltså sådant som blivit över eller (mest troligt) ratats vid tidigare torparbeten. Lyckades dock med konststycket att faktisk få ihop ett hela verandagolvet, tack vare en sista golvbräda jag hittade dagen efter, när jag nästan gett upp hoppet. 

Därefter började jag rota runt bland pärlsponten som blivit över. Ingen rolig historia måste jag säga. Fulhyvlat, grova kvistar och allmänt risiga panelbrädor var vad som fanns kvar. Men jag lappar och lagar. Målar och försöker dölja el i värsta fall såga bort de allra sämsta bitarna. 

Det absolut bästa med verandaarbetet (bortsett från att få ett extra rum då förstås) är allt material som försvinner; fyra säckar isolering, en hög golvbrädor (resterna  är numera upphugget till ved), pärlspontshögarna, pappen (jag egentligen tänkt använda i stora rummet, men  planerna har ändrats efter tidens gång), färgen...

Planen är att tömma så mycket som möjligt på vinden för att ge plats åt allt material (golvlister, hålkäl och annat krafs) som ligger i stora rummet. Det är nämligen det som är nästa etapp i torpet. 

Tidigare hade jag lerklinat trossbotten.

Lång- och kortfibrig hampa ligger som isolering i bjälklaget.

Så roligt att lägga golv igen, det gick som en dans.

Det saknades två bitar.

Men...på morgonen, när jag gick igenom högen igen hittade jag...den sisa golvbrädan.

Den var dock sprucken, men jag limmade och fick den på plats efter lite lirkande och fixande.

Isolina som jag isolerar och drevar resten av verandan med.

Jodå, 2016 harvarit ett brokigt år. Nytt jobb och att få ihop det med djur och torparbete har inte alltid varit lätt. Är inte ledig lika mycket nuförtiden, men har många andra förmåner med mitt nya jobb.

Slog även till och tog riktig semester, åkte bort och var, bara ledig. Så underbart.

Nu i mellandagarna har jag också varit ledigt och då har jag äntligen tagit tag i det här med måleriet av torpet. Eftersom det gått så lång tid sedan jag målade pärlsponten i köket och för att jag var för lat för att leta rätt på min egenkomponerade brytning av kulören så hittade jag en burk grå/grön linoljefärg från Ottonsson. Det var den jag brutit 1/5 med titanvitt som jag målat taket i köket med i somras.  Provmålade en vägg med den och ja, den är väl måhända något gråare än min brytning, men det går knappt att se med blotta ögat. Så behändigt, då blir jag ju av med den burken också.

Inte nog med det, hittade även en burk Ottosson sandgul linoljefärg som bara stod och drällde. Har funderat länge och väl på vilken kulör jag tänkt måla förstugan i. Jag vet ju sedan tidigare att det från första början funnits en gul nyans där. Har hittat spår, både på panelen som tidigare suttit där och under krokarna som satt på väggen när jag plockade ner torpet.

Har själv funderat i helt andra banor eftersom jag inte direkt lockades av den där gula nyansen. Men tänk vad bra att saker få ta lite tid. Och vilken tur att en är lite snål. Burken med den sandgula linoljefärgen hade jag köpt för att bryta till en ljus, ljus gul nyans till köksinredningen. Men det gick dessvärre inte att få till den som jag tänkt. Så därför var det ju bara att sätta igång. Tänk vilken lycka, jag blev mer och mer nöjd med den sandgula färgen ju mer jag målade.

 

 

Två dagar efter jag målat klart förstugan hittar jag de gamla krokarna som suttit på väggen. Döm om min förvåning när jag vänder på en av dem...

 

 

 ...så nöjd med denna slump, eller kanske var det inte en slump. Nåväl, det lutar nu även åt att hela veranadan kommer målas sandgul och det i ackompanjemang av Ottosson Hastinggrå, om jag nu inte hinner ångra mig. Gokväll och god fortsättning på det nya året!

Sommarpotpurri

Det blev lite tyst ett tag här i bloggen. Vet inte om någon märkt av det, men trots det har det allt hänt lite på torpet sedan sist. 

Det som bidragit till tystnaden handlar inte så mycket om att det inte hänt någonting här på torpet, det har ju trots allt gått nästan en sommar och en hel höst sedan sist. Inte för att flitens lampa har lyst enormt över och i det lilla torpet, men helt dött har det inte varit.

 Blev av med min mobil i somras och med den försvann tillgången till att enkelt ladda upp bilder från den till bloggen. Med ny mobil borde det gått som en dans, men dessvärre hittar jag ingen lämplig app för blogger längre. Allting blir bra mycket mer komplicerat utan den. Men, nu har jag tvingats gå en annan väg så här kommer ett litet sammandrag av sommarens torphändelser och arbete. Håll till godo.

Har haft bästa snickarhjälpen i sommar och fått ihop verandan med karmar och nygamla bågar.

Och färg har verandan också fått, falu ljus såklart.

Numera är även nytillverkade pardörren på plats, den som väntar på något gott...

Vita knutar, hängrännor och stuprör blev det också till slut.

Återanvändning av de gamla golvlisterna i köket. Skrapade, sandpapprade och klara att använda runt köksskåpen bl.a.

Den gamla köksbänken är nästan färdigmålad nu.

Komposten har jag kämpat med att få ihop...skam den som ger sig. 
Tung som skam är den också.

Tjärad och klar, bara locket som saknas här.

Och så lite trädgårdsfröjd. Bönor och blommor förgyllde hela sensommaren och den långa hösten.

Sent om sider fick stugan nya knutar, som nu är vitmålade, och en omgång färg till.

De ville aldrig sluta blomma, en sådan lyx, att vecka efter vecka kunna plocka stora buketter
med vackra och väldoftande blommor.

Första rabatten runt stugknuten anlades också. Här växer snart en mängd gamla blommor som:
fänrikshjärtan, pion, humle, akleja, snöklocka mm mm.

Även ett par hösflox av äldre sort har planterats in i rabatten.

En skymt av den gamla pardörren, intill en nyplanterade pion, en astillbe och en alunrot
som jag hoppas kommer göra sig fint tillsammans.

Och så var det de här illbattingarnas som nu är stora och inte riktigt lika lätthanterliga.

Tapeter till rummet. Första omgången funderade jag över dessa.

Sedan var dessa på tapeten (...).

Efter en evig vånda och djup beslutsångest blev det så denna.
Tänker att de kanske kommer upp till jul.